I sin nya kriminalroman tar sig Anders de la Motte an den tuffaste uppgiften, den sortens berättelse om brukar var den svåraste att ta till sig utan att bli extra upprörd: ett litet barn försvinner spårlöst. Femårige Billy är plötsligt försvunnen och efter ett massivt spaningspådrag är det enda som hittas hans ena sko på ett fält. ..
Även om man vet att det är fiktion kan man utan vidare leva sig in i den vånda som föräldrar och närstående måste gå igenom. Inte minst ska de som här leva i ovissheten om vad som inträffat. Det gäller hela bygden omkring också, misstänksamheten och bitterheten blir stor, och naturligtvis blir en del udda individer misstänkta.
Han skildrar detta med att ömsom vara i nutid (nåja 2003) och i tillbakablickar till 1983. I nutiden är det Billys storasyster Veronica som står i fokus. Modern tog livet av sig kort efter försvinnandet och Veronica har slagit sig in på den kanske enda väg som stod öppen, hon har blivit terapeut och leder gruppsamtal om sorg. En dag kommer en ung man, i samma ålder som Billy skulle ha varit, och återger en skrämmande välbekant berättelse där mycket av innehållet är identiskt. Vem är han? Vad hände egentligen den där gången?
Man kan lugnt säga att Bokens Dag-aktuella Anders de la Motte har uppmärksammast ordentligt för sin tidigare produktion. Han tilldelades han Svenska Deckarakademins debutantpris 2010 för boken ”[Geim]”. För sin förra ”UltiMatum” erhöll han Svenska Deckarakademins pris för Bästa svenska kriminalroman 2015.
Det märks att han varit polis under ett antal år, och säkerhetschef på ett stort företag. Han kan det där med polisarbete. Hans hemort i Skåne ger lokalfärg åt det lilla samhället där Veronicas morbror Harald fortfarande är något av en lokal patriark.
Förutom det rent tekniska har han god hand med sitt språk och den psykologiska gestaltningen. Veronica blir en väldigt levande person och det är lätt att gripas av all hennes vånda och kamp för att hitta ett drägligt liv efter all trauma hon varit med om, detta samtidigt som hon försöker ta reda på vad som hänt. Hoppet om att hitta Billy levande blir nästan outhärdligt påtagligt, och även i övrigt ligger det ett starkt drag av sorg över boken..
Det är bara i själva upplösningen som det känns som att författaren ansträngt sig lite för mycket för att verkligen hitta något som överraskar. Han hade inte behövt ta i så, det står sig fint ändå.
Flera av de la Mottes böcker ligger inlagda för att filmas. Det ska bli riktigt spännande att se resultatet. Det finns att ta av för en driftig regissör.
Men först bokens Dag 21 november.