Rafflande kriminalroman i Uppsalamiljö

På kort tid har uppsaliensaren Kjell Eriksson etablerat sig som en av de tongivande svenska kriminalförfattarna. För sitt förlag, Ordfront, fyller han en del av luckan efter flyktade Henning Mankell. Priserna har kommit farande och även den utländska bokpubliken har fått ta del av hans spännande berättelser, de flesta förlagda till Fyrisstaden och dess närmaste omgivningar. Kanske går Uppsala samma framtid till mötes som ­Ystad. I Kurt Wallanders stad ordnar turistbyrån numera vandringar i den mankellska hjältens efterföljd. Det finns guidade turer. Men den som så önskar förses även med en vägvisande karta för promenader på egen hand. Pelle Svanslös må bäva i källargluggen vid Åsgränd!Ett mått på vilken betydelse de tyska läsarna tillmäter Kjell Eriksson är den recension av hans näst senaste bok, Nattens grymma stjärnor, som influtit i årets bokbilaga till veckotidskriften Der Spiegel. Denna utgåva utkommer lagom till Bokmässan i Frankfurt, som börjar i morgon. Att förekomma här är en stor ärebetygelse.Trädgårdsmästaren med ­woman-power lyder rubriken på artikeln. Den uppehåller sig inledningsvis vid Kjell Erikssons hjäl­tinna, kriminalkommissarien Ann Lindell och hennes problem som kvinna med yrkesrollen såväl som med villkoren att vara ensamstående mor åt förskolebarnet Erik. Efter att ha skisserat huvuddragen i intrigen konstaterar artikeln att Eriksson numera intagit en plats bland Mankell, Nesser, Edwardson, Marklund och Dahl och därmed hör till Sveriges mest framgångsrika författare inom genren.Men artikelförfattaren Manfred Ertel betonar också att Eriksson med sitt val av huvudperson starkt bidragit till att flytta fram positionen för de kvinnliga deckarhjältarna över lag. Det kan väl inte vara helt riskfritt, funderar Ertel, som också tycker sig spåra en manligt färgad "handstil", när Kjell Eriksson låter sin protagonist översvämmas av känslor eller lita till en kvinnlig intuition. Det må vara hur det vill med den saken. Slutsatsen för recensenten är ändå helt entydig: Kjell Erikssonär en högst sensibel författare, som skrivit en underhållande bok vilken betecknas som ett rent läsnöje.Detsamma kan nog sägas om hans dagsfärska, nu utgivna nya kriminalroman Mannen från bergen. Här är det inte bara boken som sådan som begett sig ut i stora världen. Också Kjell Eriksson har vidgat sina vyer påtagligt, när han nu vänder sig både till det stora landet i väster och dess södra granne, Mexiko, och samtidigt börjat inmuta den internationella narkotikahandeln och sådant som brukar kallas penningtvätt som ett nytt motivområde. Den som känner sig trygg och hemmastadd med författarens Uppsalaförankring behöver dock inte hysa någon oro. Uppsala och dess poliser finns där, precis som förut. Likaså staden och dess närmaste nejder, från Kungsängen och Övre Föret i söder till Ulva kvarn och Börje i norr. Men även Norrtäljeanstalten får vara med på ett dramatiskt hörn och Upptåget hela vägen från Tierp till Uppsala.Värt att notera är också att det i kvarteret Blanka belägna, nya polishuset, som förra gången skymtade som i förbigående, nu är bebott och i full verksamhet. Boende i Svartbäcken har alltså en del av miljön i den nya romanen mitt framför ögonen.Detsamma gäller för dem som bor i Höganäsområdet. Annars utspelas det mesta av handlingen bland Uppsalas krogar, i Sävja och i Tunabackar. Som alltid har Kjell Eriksson god hand med att beskriva gator, torg och inrättningar. Den sociala verklighet som brukar finnas med som ett hörbart politiskt stråk är vid det här tillfället kopplad till villkoren för de arbetslösa och i viss mån invandrarnas situation. Den som lyssnar noga kan även höra ett och annat kritiskt ord lika mycket om skolan som om de socialamyndigheterna.Utgångspunkten är dock rafflande så det förslår, ett likfynd i Fyris­ån nedströms Islandsfallet. Ann Lindell och hennes skärpta kolleger Ottoson, Allan Fredriksson, Beatrice Andersson och de andra taremot anmälningar, spanar, lägger pussel, sammanträder och gör tillslag. Kjell Eriksson är skickligare på berättarekonomi än någonsin. Han har stramat åt i persongalleriet och presenterar spår och har säker blick för hur handlingen skall fördröjas så att spänningen oavbrutet stiger. Över lag visar han att mästarbrevet i genren, som den förra boken förlänade honom, försvarar sin plats där det väl sitter uppsatt på väggen i skrivarlyan. Gärna tar man också till sig de lärdomar författaren har att förmedla om mexikanska sedvänjor och mytologi, något som spelar en viktig roll för mordutredningen. Där finns också en del att fundera på om kaffeodlarnas förhållanden liksom om de mexikanska tillfällighetsarbetarnas situation i Kalifornien. Det är heller inte utanatt det finns skäl att undra om inte noggrann Dostojevskijläsning påverkat den här romanens moraldiskussion. Sakkunskapen om hur det går till i ett restaurangkök med en internationell besättning är annat som stannar kvar under läsningens gång.Och Kjell Eriksson skulle heller inte vara den författare han är, om där inte också fanns några stänk av medkänsla med de av livet hunsade och tilltufsade. Allra helst läser man honom dock för hans förmåga att skapa en spännande berättelse, där det är näst intill omöjligt att förutsäga hur slutet skall bli. Man blir alldeles paff. Det är inte minst i det avseendet han imponerar och är värd samma överbetyg som förra gången. Men nu med råge, vill man gärnatillägga.