Sejdare, sköldmör, frillor och ragator

I inledningen till sin bok gör Catharina Ingelman-Sundberg ett viktigt principiellt påpekande. Hon framhåller nämligen att kvinnan alltför sällan synts i historieskrivningen. Det har i stället varit männens värld som stått i fokus och som utgjort normen för det mänskliga. Kvinnan har glömts bort eller medvetet negligerats och hennes historia är därför föga känd.Med sin bok vill författaren därför "ur arkeologiska rapporter och gamla dokument" söka kunskap om kvinnan och hennes plats, i det här fallet i det forntida nordiska samhället.Kvinnors ställning varierarI elva kapitel låter hon läsaren följa med på en spännande resa från stenålderns Bäckaskogskvinna till de vikingatida sejdarna och läkekvinnorna. Författaren karaktäriserar den nordiska kvinnan som "duglig, tålig och stark", men också som kuvad och marginaliserad. Hon menar att kvinnans ställning sett olika ut under skilda perioder och knappast förbättrats med tiden.Ibland har kvinnor i stället kunnat utöva inflytande och makt, ibland har de trängts tillbaka. Deras ställning har, säger hon, varierat under den tid hennes bok behandlar.Boken berättar huvudsakligen om kvinnoöden som de framställs i epos, sagor, sägner och krönikor av olika slag. Men författaren diskuterar också hur kvinnors liv blir synliga och möjliga att förstå genom inskriptioner på runstenar eller genom andra föremål, dvs via de arkeologiska fynden. Hon tolkar även kvinnoliv med hjälp av läsning av de äldsta lagarna. Utifrån dessa olika källor försöker hon sedan ge en bild av kvinnoliv från jägar­stenåldern fram till kristendomens införande.BäckaskogskvinnanI boken uppträder en rad färgstarka kvinnor som är hövdingahustrur, runristare, krigare och trollkunniga. Inledningsvis möter vi Freydis. Erik Rödes dotter, som inte drar sig för att slå ihjäl sina fiender, såväl män som kvinnor, för sinegen vinnings skull. Därefter får vi bekanta oss med Bäckaskogskvinnan, en ung flerbarnsmor som levde för 9 000 år sedan. Hon hittades på 1930-talet och i hennes grav fanns hennes verktyg bevarade. De vittnar om att hon, liksom männen vid samma tid, levt av jakt och fiske.Hon får i boken representera en period då kvinnor och män var beroende av varandra och behövdes lika mycket i det dagliga livet för överlevnaden, en tid utan tydlig arbetsdelning.Jägarstenåldern, den tid då Bäckaskogskvinnan levde och verkade, anser Ingelman-Sundberg nämligen vara exempel på ett "jämställt" stadium i kvinnans forna historia. Med jordbruket och etableringen av mer stationära samhällen tar männen dock över alltmer av det yttre arbetet och kvinnorna hänvisas till intimsfären. Därmed förläggs deras arbetsuppgifter till hemmet och som en följd av denna arbetsdelning hamnar de i bakgrunden. Mannen blir samhällets ansikte utåt.Trots att kvinnors liv blir begränsade i och med jordbrukskulturernas etablering är historien fylld av starka och mäktiga kvinnor. Flera av dem passerar revy i boken. En av dem är Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter. Hon levde på 1000-talet och är känd för att alltid ha tagit aktiv del i politiken, ett tydligt manligt område. Bland annat såg hon till att hennes giftermål, med furste Jaroslav i Rus, framtvingat av hennes far, gav henne stora ekonomiska fördelar. Ingegerd och Jaroslav bodde i Novgorod och även där var hon politiskt aktiv. Efter sin död helgonförklarades hon.Ingegerd är exempel på en kristen kvinna, men de flesta av kvinnorna i boken bekände sig till en annan religion: asatron. Det var en tolerant polyteistisk religion, där människor och gudar hade en intim relation till varandra.Gudar och människorGudarnas liv liknade på många sätt människornas och berättelserna om dem visar att de levde ungefär samma liv som de dödliga med arbete, fester, jaktexpeditoner och kärleksaffärer. Gudarna representerade visserligen samtidigt en annan och högre dimension, men de var också del av människornas vardagsverklighet. Bland dem fanns t ex många starka kvinnor, såsom Nerthus och Freja. Även dessa gudinnor diskuteras i boken.Forntida kvinnor är en rolig och lättläst bok med utsökta illustrationer. Författaren skriver bra och bokens behändiga format bör locka många till läsning. Det är emellertid svårt att bedöma det vetenskapliga värdet av studier som denna. Författaren tolkar disparata och inkommensurabla källor.De flesta slutsatser måste därför betraktas som spekulationer, som utslag av vetenskaplig fantasi. Det mesta av källmaterialet består av diktning av olika kategorier, inte minst vad jag skulle vilja kalla hjälteberättelser. I vanliga fall handlar hjälteberättelserna om män, Odysseus, Achilles, Alexander eller kung Arthur är dagsaktuella exempel.Men i det här fallet handlar de om kvinnor. Det är starka och egensinniga kvinnor som tar saker och ting i egna händer för att åstadkomma förändringar eller få sin vilja igenom. Men är berättelserna "sanna"? Var det så här det gick till och ger källorna en pålitlig bild av förhållandena under forntiden? Frågan är relevant, men naturligtvis omöjlig att besvara.Bra historier — sanna eller ejIngelman-Sundberg bygger sina tolkningar på arkeologisk expertis, men hur skall läsaren kunna bedöma riktigheten i dem? Gissar inte också arkeologerna ganska vilt?Min uppfattning är att det inte har så stor betydelse om berättelserna är sanna eller ens sannolika. Huvudsaken är att de är "bra", att de roar oss och väcker vår nyfikenhet och kunskapstörst. För visst blir vi roade av att läsa om dessa ondskefulla, maktlystna och mordbenägna kvinnor, våra förmödrar som en gång gjorde livet surt för männen.Och diktning i form av sagor, sägner och krönikor har ju faktiskt inte för avsikt att återge ett "sant" skeende, utan att estetiskt bearbeta mänskliga levnadsvillkor och händelser. I diktens form diskuterar vi människor vår undran och fascination inför existensen och det obegripliga under att vi lever.