Sentimentalt och berättande

Vasco Graça Moura är en välkänd portugisisk politiker, översättare, advokat, författare och poet som sedan 1999 har varit EU-parlamentariker. I Här fattas det en högvuxen lind har översättaren Marianne Sandels samlat några av författarens dikter som publicerats i olika samlingar under tiden 1963-2005. Boken är den tredje urvalsvolymen med dikttolkningar av Mouras dikter på svenska.

Diktantologier och urval är ofta förknippad men smärtsam läsning. Man kastas mellan olika perioder och stilar utan att få ett sammanhang. För att motverka detta ska man helst läsa en dikt och sedan vänta med nästa tills man glömt den första. Förvisso är skillnaderna inte extremt stora i det här urvalet. Men de finns påtagligt i kontrasten mellan det kunniga, med lärda referenser och det på gränsen till enkla, nästan banala, i kärleksdikterna.
En del av Mouras dikter bär med sig ett tydligt, lite problematiskt förhållningssätt till dikten. De rör sig kring det klassiska och antika. Det kan kännas som om de positionerar sig - som om de var en uppvisning av den högt bildades kunskaper. För Moura tycks detta hänga ihop med tanken om att den äldre konsten förädlar människan. Det moderna är fult och trist. I en dikt som rör sig runt en flygplats och resande är "allting metalliskt". Det är en artificiell miljö i vilken människan är vilsen. Dikten fortsätter sedan med förslag på vad vi behöver: "vem vet, här fattas en lind? schuberts lindenbaum där skulle vi rista in ord av kärlek och berättelsen om enhörningens flykt".

När Moura är som bäst skriver han dikt som ställer sig i relation till läsaren med personliga, men inte privata, berättelser. Till detta kommer också att Moura är mycket skicklig på att fånga miljöer och stämningar som framkallar en stark och konkret närvaro. Det gör hans texter glasklara. I dikten påskdagen skriver han: "prästen kom in och sade:'- halleluja, halleluja!' stänkte vigvatten, klappade oss på huvudet, och strax bakom honom stod sakristanten, eller den som assisterade, och lät oss kyssa bilden.
På grund av bacillerna torkade han av jesus fötter med en duk för varje ny mun. till och med när vi låg på knä tänkte vi på bacillerna som fanns kvar i den tunna duken".

Det är sentimentalt, berättande och det handlar om barndomen. Mouras dikter, som är skrivna på det viset, har en klar funktion. De upprättar en förtrolighet mellan berättaren och läsaren. Och jag tror det är just så som de flesta människor vill att diktläsning ska vara. Kanske återskapar den då den känsla av närhet, som en förälder och ett barn kan befinna i, när man tillsammans läser en bok. Sandels utmärkta tolkning måste också nämnas.

Sentimentalt och berättande

Mouras dikter har en klar funktion. De upprättar en förtrolighet mellan berättaren och läsaren. Och jag tror det är just så som de flesta människor vill att diktläsning ska vara, skriver Magnus Dahlerus.