Skarp samhällsanalys - inget konstruktivt alternativ till socialismen

Berlinmurens fall 1989 var för många den definitiva dödsstöten för socialismen. Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama förklarade att liberalismen nu stod ensam kvar som herre på täppan bland ideologierna. Fukuyama gick så långtatt han hävdade att historien tagit slut, det fanns inte längre några tänkbara alternativ till den liberala välfärdsstaten och demokratin. Klas Gustavsson vill i sin bok Socialismens liv efter döden visa att det fortfarande går att förespråka en radikaltannorlunda samhällsordning.Klas Gustavsson var med och startade vänstertidsskriften Fronesis 1998 vars syfte är att introducera internationell vänsterdebatt i Sverige. Skribenterna i Fronesis rör sig på en tämligen avancerad akademisk nivå och det gäller även de tänkare som tas upp i Socialismens liv efter döden.Pedagogisk talangBoken kan knappast ses som en vanlig debattbok utan är i första hand en framställning av en rad radikala tänkares samhällskritik. Gustavsson har onekligen en pedagogisk talang och lyckas på ett klart och nyktert sätt redogöra för ganska komplicerade filosofer som Jean Baudrillard och Jean-Fran­çois Lyotard. Detta gör att boken mycket väl kan läsas som en introduktion till socialistisk samhällssyn och idédebatt. Vi får följa den moderna diskussionen mellan vänsterintellektuella, begreppen reds ut kring den så kallade postmodernismen som utmanat alla de gamla ideologierna. På de tätskrivna sidorna hinner Gustavsson även få med något av den idéhistoriska bakgrunden till många av dagens frågeställningar.Klas Gustavsson har sin bakgrund inom socialdemokratin, men är långt ifrån någon partigängare. Ledande socialdemokrater får en hel del kängor för sin brist på visioner och ideologisk förankring.Inget intresse för förändringEnligt Gustavsson ägnar sig dagens socialdemokrati i praktiken åt att "smörja hjulen" åt det kapitalistiska systemet. De politiska partierna, inklusive socialdemokratin, agerar som vilka företag som helst med marknadsundersökningar, reklam, medieanpassade politiker och försäljning av politiska paketlösningar där tonvikten snarare ligger på paketeringen än innehållet. Socialdemokratin är inte längre intresserad av att på allvar vilja förändra samhället utan har förvandlats till ett maktparti. Bokens styrka ligger i dess många kritiska, och inte sällan skarpsynta, analyser av det politiska livet och samhället i stort.Frågan är dock om inte bokens kritiska perspektiv förtas av att den aldrig går in på hur en alternativ samhällsordning skulle gestalta sig. Gustavsson gör det lite lätt för sig när han tidigt i boken förklarar att han inte tänker presentera någon annorlunda samhällsorganisation. Han avstår även från att gå in på hur själva förändringen av samhället ska gå till. Detta menar han är en fråga som måste lösas i den politiska kampen, en fråga för praxis snarare än teoretiska utläggningar.Kan socialismen dödförklaras?Denna inställning, som kännetecknar mycket socialistiskt tänkande, gör att han visserligen kan peka på en del brister och tillkortakommanden i dagens samhälle men inte lyckas presentera något konstruktivt alternativ. En bok som vill göra gällande att socialismen har en framtid måste dock kunna komma med mer än bara kritiska perspektiv. Det ligger därför nära till hands att trots allt vilja ge Fukuyama rätt även efter att ha läst Socialismens liv efter döden. Den liberala marknadsekonomin utgör långt ifrån någon perfekt modell, men det verkar vara mycket svårt att presentera ett trovärdigt alternativ.Betyder då det att socialismen kan dödförklaras och de ideologiska striderna förpassas till idéhistorien? Nej knappast, alla som hittills deklarerat ideologiernas död har fått fel och det är ett öde som med största sannolikhetäven Francis Fukuyama kommer att gå till mötes. Det kommer alltid att finnas en efterfrågan på visioner om ett radikalt annorlunda samhälle. Om dessa visioner kommer att föras fram under den socialistiska fanan eller under någon annan fana lär framtiden få utvisa. Huruvida socialismens spöke kommer gå igen är svårt att sia om men man kan nog vara ganska förvissad om att vi ännu inte sett det sista spöket från de politiska idéernas historia.