Soffbordsuppror

Den gyllene erans protestaffischer blir förvånande relevanta i bokform. "Det blir en skön färd genom tältfester, grupp 8-aktivism, kärnkraftsaversioner och Vietnamprotester," skriver Sebastian Johans.

Protestaffischer

Protestaffischer

Foto: Protestaffischer

Litteratur2013-10-03 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konfiskeringen av Carl Johan De Geers screentryck Skända flaggan 1967 måste höra till de mest återberättade historierna i hela den svenska konsthistorien och det är möjligen en bidragande orsak till att jag de senaste åren har känt en monumental mättnad inför den upproriska och socialt medvetna konst som följde med 60–70-talets proggvåg.

Många av verken är fortfarande utmärkta och konst som skriker ilsket är fortfarande intressant, men vid någon punkt föll berättelserna från lyriskt återgivande till bakåtsträvande nostalgi. Till sist har man gått omkring bland gulnande posters för många gånger. Ibland får man till och med känslan av att de som berättar har flyttat sin glöd från sakfrågor som fortfarande är aktuella till en självgod historieskrivning om en glödande ungdom som flytt.

Med tanke på ovanstående är det lite förvånande att Håkan Agnsäters Affischerna – Från den svenska alternativrörelsen 1967–1979 gör mig så upprymd. Boken, som bygger på en utställning, samlar fler än 200 affischer och bjuder förutom de obligatoriska namnen som De Geer, Sture Johannesson, Kjartan Slettemark, Kajander Semper och Channa Bankier på en drös mindre uppmärksammade och anonyma.

Det blir en skön färd genom tältfester, grupp 8-aktivism, kärnkraftsaversioner och Vietnamprotester. Men också genom en spännande utvecklingsfas vad gäller formspråk, typografi och trycktekniker. Många bilder kompletteras med en samtida kommentar av konstnären, och ett tiotal bildmakare presenteras också i intervjuform. Bland dem finns Uppsalakonstnären Adriaan Honcoop, som ligger bakom några smått legendariska black power-affischer.

Möjligen skulle man kunna ställa en dyster samtidsdiagnos baserat på faktumet att jag tycker att 60-talets plakatkonst gör sig så bra som coffee table-bok, men det är nog en övertolkning. Affischerna väcker ingen strid mellan min inre kulturradikal och min – tyvärr – lika inneboende kälkborgare. Snarare befriar bokformatet bilderna från den nostalgi och mytbildning som brukar prägla dem i utställningssammanhang och dessutom har Håkan Agnsäter gjort en utmärkt sammanställning.

Skända flaggan

av Carl Johan De Geer
Black Power. Av Adriaan Honcoop
Litteratur
Affischerna – Från den svenska alternativrörelsen 1967–1979
Håkan Agnsäter
Ordalaget