Det verkar som om författaren Jan Arnald, under pseudonymen Arne Dahl, haft lika svårt som vi hängivna läsare att släppa taget om de romanfigurer han skapat i sin långa svit om A-Gruppen, en speciell enhet inom svenska polisen med uppgift att ta sig an brottslighet av internationell art. När han nu fullbordat dryga tio romaner om A-Gruppen satsar han återigen. Viskleken är den första boken i en planerad utgivning om fyra titlar, med delvis samma karaktärer.
Här möter vi återigen Paul Hjelm, Kerstin Dahl, Arto Söderstedt, Jorge Chavez, Sara Svenhagen och de andra. Fast nu har de blivit än mer internationellt inriktade. De ingår i Opcop, en ny topphemlig operativ avdelning, närmast ett slags europeiskt FBI, inom Europol. Brotten känner allt mindre av några gränser, globaliseringen gäller inte minst de kriminella och lagens upprätthållare måste hålla så jämna steg det går.
Som första fall får de en svensk möbelfabrikant som har samröre med italienska maffian, vilka dumpar gifter i Baltikum, där svenska banker länge haft en rövarekonomi. Samtidigt flyttar en amerikansk affärsbank gigantiska summor – stora nog att ”köpa” Litauen – medan arbetare vid en kinesisk möbelfabrik blir sjuka, och en döende tibetansk man sluddrar en märklig fras i Arto Söderstedts öra under ett ekonomiskt toppmöte i London. Där hittas också ett lik, arrangerat på ett högst bisarrt sätt och med ett meddelande riktat direkt till Opcon ...
Allt visar sig vid närmare undersökningar hänga mer eller mindre ihop. Att lösa detta kommer att kräva det yttersta av Opcons medlemmar, förutom svenskarna hopsatt av handplockade poliser från olika europeiska länder.
Arne Dahl visar återigen vilken suverän berättare han är. Han lyckas med konststycket att håll spänningen på topp – det var bara att hålla sig vaken tills jag hade hela lösningen klar – samtidigt som han sprider mängder med kunskap om hur världen ser ut i dag. Man har alltid lärt sig massor av att läsa hans böcker och nya Viskleken är inget undantag. Dessutom får han sina karaktärer att leva med mångfacetterade personligheter. Här kan mänskliga misstag begås, personliga preferenser ställa till det samtidigt som det ändå handlar om ytterst kompetenta poliser.
Hans samhällskritik är också svidande och tydlig: människan är girig, låter sig gärna korrumperas och kan emellanåt göra vad som helst för att få mer makt. Sociala medier, internet och förenklad rörlighet över landsgränserna är på många sätt en välsignelse men bidrar också till att brottsligheten kan ta för sig på nya sätt. Arne Dahl tar arvet från Sjöwall-Wahlöö in på 2010-talet. Det visar Viskleken med all tydlighet.
Det vore deprimerande läsning om inte Arne Dahl ställde dessa brinnande förkämpar för lag och ordning, rätt likt korsriddare, som motvikt. Och han klarar det utan vidare från att bli en berättelse om övermänniskor, snarare handlar det om ett lagarbete, i dubbel bemärkelse, som visar vad människor kan åstadkomma tillsammans, när de bestämmer sig för att göra ”det rätta”. Arne Dahl åskådliggör detta på ett både underhållande och insiktsfullt sätt. Härligt nog kan vi se fram emot åtminstone tre volymer till.