Sprängfylld av känslor
Betraktaren i Fargues otrohetsdrama är ingen neutral betraktare, skriver Charlotte Vybiral
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Historien som berättas tillhör en bedragen fransman. Ingen neutral betraktare får komma till tals i denna äktenskapliga konflikt. Det manliga berättarjaget i Fargues välskrivna roman äger rätten att oemotsagd återge situationen ur sitt perspektiv. Utmärkande är också det personliga tilltalet där läsaren är "du", en nära vän. Genom den sortens samtal som kan följa med en personlig kris anförtros detta "du" allt utan förbehåll. Nicolas Fargues tar ned den vid första anblicken banala historien på ett psykologiskt djup som gör den mycket intressant. Skildringen är tät och sprängfylld av känslor som skam, ilska, smärta och förtvivlan.
För jag mådde så sabla dåligt den där kvällen så det kan du inte ens föreställa dig, jag lovar. Alexandrine hade varit otrogen en dryg månad tidigare men jag lyckades inte hämta mig från chocken, det var fruktansvärt. Jag tänkte på det varenda gång jag tittade på henne, jag försökte låta bli att tänka på det men ingenting hjälpte, till slut hade det tagit enorma proportioner, det hade blivit sjukligt och höll långsamt på att ta död på mig i skallen, vareviga dag kände jag mig tappad på blod, dygnet runt hade jag en klump i magen, du vet, den där klumpen som man har och som aldrig släpper, det psykiska illamåendet direkt omvandlat till konkret fysisk smärta, fattar du vad jag menar?
Berättarjaget bor med fru och småbarn i ett diffust land på andra sidan jordklotet, men återvänder med jämna mellanrum till Paris. Han lider helvetets alla kval sedan hustrun, ursinnig och sårad, bedragit honom med en exotisk älskare på ett hotellrum. Älskaren är kraftfull och mörk, precis som hustrun. Detta får det annars så självsäkra jaget helt ur balans, han tappar fotfästet som aldrig tidigare i sitt drygt trettioåriga liv. Vad som däremot nämns mer i förbifarten är hans eget tidigare snedsteg med en sångerska på genomresa. Det var ingen allvarlig romans, tycks han mena. En flirt en förmiddag medan resten av familjen gick på zoo, några passionerade kyssar och sedan är sångerskan för hans del utagerad. Vore det inte för att hans äkta hälft fick kännedom om affären, hade saken varit ur världen.
Men som läsare är det inte läge att moralisera över rätt och fel. En klassisk macho med trasigt hjärta för oförställt och hudlöst sin monolog. Det är spännande. Gestaltningen av ett par där båda svikit i omgångar är lika tydlig som sorglig i Nicolas Fargues Jag var bakom dig. Man och hustru slits mellan viljan att reparera skadorna och att bryta upp för att slippa plågas. Så kommer en tio år yngre italienska in i bilden. En verklig blixtförälskelse, en kärleksnatt i en pittoresk stad i Italien som passande kallas "Romanze" ger berättarjaget självförtroendet tillbaka. Det börjar med att servitören på en restaurang där han ätit middag lämnar över ett litet kort. På kortet står ett mobiltelefonnummer och den italienska frasen som översatt gett romanen dess namn: "Ero dietro di te - Alice".
Även översättaren Maria Björkman är värd en eloge för den svenska versionens genomträngande och avslappnade språk. Det bidrar till känslan att en verklig person precis lyft på locket för att han behöver någon som lyssnar.
Jag var bakom dig av Nicolas Fargues
Elisabet Grate Bokförlag
Övers Maria Björkman
Elisabet Grate Bokförlag
Övers Maria Björkman