Standardverk för vetgiriga

Vid det här laget vet alla hur svårstyrt försvaret är. Men är det bara försvarsmakten som fått problem med ekonomistyrningsverket? Statskontorets tillträdande generaldirektör säger att regeringens styrning av de statliga myndigheterna allmänt behöver förbättras. Skattebetalarna har rätt att kräva effektivitet.
En bra utgångspunkt för denna diskussion är Ingemar Mundebos doktorsavhandling Hur styrs staten? Det är en mycket grundlig analys av resultatstyrningens framväxt, dess roll och dess möjligheter. Den börjar med en föredömlig analys av nyckelbegreppen: vad är egentligen regeringen, vad är riket och vad innebär det att styra.

Det empiriska underlaget utgörs bl a av en genomgång av åtta statliga myndigheters fögderi: tullverket, försvarets materielverk, SIDA,socialstyrelsen, högskoleverket, naturvårdsverket, jordbruksverket och vägverket. Den granskade perioden omfattar åren 2002 - 2006.
Mundebo slår fast att under de senaste decennierna har en påtaglig förskjutning av makten skett från riksdag till regering. Bilden av riksdagsledamöternas faktiska inflytande är träffande. De lever kvar i en anslagsstyrd värld och har inte riktigt upptäckt att den nu är eller skall vara reultatstyrd. Det leder till att riksdagsarbetet inte alltid känns meningsfullt. Styrning kan oftare utövas via TT och DN-debatt än genom inlägg i riksdagen.

I regeringskansliet har också en förskjutning av makten skett från politiker till tjänstemän. Mundebo konstaterar att i flera skeden av resultatstyrningens vardag är det tjänstemännen som de facto styr riket.
Ett av de viktigaste avsnitten handlar om teorier och metoder för statens styrning. Han urskiljer sex olika metoder: normgivningsmakten, finansmakten, organisationsmakten, utnämningsmakten, kontrollmakten och de informella kontakternas maktmodell.

Mundebos slutsats är att resultatstyrning i dess nuvarande tillämpning lika litet som någon annan modell kan eller bör prioriteras. Samverkan mellan flera metoder är det naturliga. Mål och resultat, uppföljning och utvärdering bör vara inslag i all statlig styrning. Men man måste se upp med risken för detaljstyrning. Det finns ett stort värde med myndigheter som fullgör politiskt beslutade verksamheter med betydande frihet och åtföjande ansvar.

Ingemar Mundebo beklagar att så få politiker är intresserade av förvaltningsfrågor och förvaltningspolitik. Han är själv det lysande undantaget. Han har valt att gå från centrala positioner i riksdag och regering till ledande chefsuppgifter i förvaltning på länsnivå och nationellt. Hans kommentarer och slutsatser vittnar därför om både grundlig beläsenhet och vittomfattande personlig erfarenhet.
Mundebos torra humor och hans skickliga användning av understatements höjer läsvärdet av boken. Hans avhandling blir ett standardverk för både statsvetare och vetgiriga politiker och förvaltningschefer.

Standardverk för vetgiriga

Ingemar Mundebos doktorsavhandling Hur styrs staten borde bli ett standardverk för både statsvetare, vetgiriga politiker och förvaltningschefer, skriver Jan-Erik Wikström.