Den andra oktober 1968, bara tio dagar innan de olympiska spelen skulle invigas, beordrade Mexicos regering militären att gå till attack mot de studenter som demonstrerade på torget i stadsdelen Tlatelolco i Mexiko city. Massakern, som krävde hundratals dödsoffer, var kulmen på en tid av häftiga protester. Redan några veckor tidigare hade polisen stormat det autonoma universitetet och dödat, misshandlat och gripit en stor del av studenterna och personalen.
I den tunna och ganska oemotståndliga romanen Amulett är det just det regeringssubventionerade våldet som utgör den fond av mörk misantropi som Roberto Bolaños (1953-2003) berättelser alltid utspelar sig mot. När polisen stormar in på campus sitter den papperslösa dagdrivaren Auxilio Lacouture, självutnämnd modersfigur för alla unga mexikanska poeter, på toaletten på institutionen för filosofi och litteratur. Under polisens tolv dagar långa ockupation är hon, oupptäckt, den enda som håller ställningarna för den sargade autonomin. Hon uthärdar hunger och isolation genom att glida genom ett medvetandeflöde som svävande rör sig både framåt och bakåt i tiden.
Människor, händelser, liv, sena nätter och fattigdom. Möten och berättelser, de flesta utan utropstecken, myllrar förbi. Det tragiska våldet syns mest som en skugga. De unga poeterna känner och respekterar henne, och hon ömmar för dem alla. Bland dem hon känner lite extra för finns Arturo Belano, ett av Roberto Bolaños återkommande alteregon. Översättaren Lena E. Heyman gör, precis som i sina tidigare Bolaño-tolkningar, en fantastisk prestation.
Relationen mellan Auxilio och den knappt tjugoårige Arturo är romanens viktigaste narrativ, och återberättar bland annat hur den fjunige poeten lämnar Mexiko för att hjälpa Allende-administrationen att bygga upp samhället i hemlandet Chile, vilket slutar med ett par veckors fångenskap efter Pinochet-regimens kupp 1973. Roberto Bolaño råkade - i varje fall enligt den dominerande legenden - själv ut för samma sak, och hans korta tid i häktet, där han om nätterna hörde andra torteras, är ständigt återkommande i hans författarskap.
Amulett bygger på ett kapitel i Roberto Bolaños första genombrottsbok De vilda detektiverna, som innebar den exilchilenska författarens genomslag i den spansktalande världen, där historia förekommer i mindre format, och romanen fungerar som en bedårande introduktion till hela Bolaños författarskap. Alla väsentliga drag finns representerade. Den mörka bakgrunden som Bolaño drog till sin spets i det tokhyllade mastodontverket 2666. Poeterna och poesin, litteraturen, som tvetydigt hopp och drivkraft. En stämning där Marquez magiska realism har ingått ett konfliktfritt partnerskap med pulpdeckaren. Den outtalade, molande ensamheten. Det bubblande och massiva persongalleriet. Den omedelbara känslan av stor litteratur.