Svensk litteratur en lyckad export

"Det svenska deckarundret" – på senare år framför allt personifierat av Stieg Larsson - kan tyckas förvånande. Varför är så många människor världen över så fascinerade av mer eller mindre sannolika mord i ett litet land som Sverige? Något annat än rent litterära kvaliteter hos nämnda Larsson, Mankell, Marklund eller Läckberg bör man rimligen leta efter.

Antologin Svensk litteratur som världslitteratur, redigerad av Johan Svedjedal och med bidrag av en handfull forskare från Uppsala universitet diskuterar frågan.

I den inledande, längsta, texten intar Svedjedal ett övergripande perspektiv. Han resonerar kring metodfrågor, beskriver forskningsläget, drar upp några grundläggande historiska linjer och inte minst pekar han ut angelägna frågor för vidare forskning.

Svedjedals text följs av mer specifika och fördjupande studier.

Millenniumtrilogins framgångar är förvisso exceptionella, men ingalunda historiskt isolerade. Ola Nordenfors och Eva Heggestad skriver om tidigare framgångar: Tegnérs Frithiofs saga respektive Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgersson. Böcker som har nått stor internationell spridning. Berättelsen om Nils Holgersson skrevs som en lärobok till skolorna och är ett exempel på Sveriges andra stora litterära exportprodukt, vid sidan av deckarna: barn- och ungdomslitteratur.

Tack vare framgångarna för den genren och - inte att förglömma - också tack vare fler högkvalitativa fast inte lika storsäljande författare (PO Enquist, Lars Gustafsson för att nämna två) var marken ganska väl förberedd för våra dagars kriminalhjältar. En betydelsefull och genrespecifik föregångare har varit Maj Sjöwall och Per Wahlöö, vars böcker precis som Stieg Larssons har nått en än större spridning via internationella filmatiseringar som i sin tur kan stå självständigt från det ursprungliga verket.

Alexandra Borg går i sin text - kanske den intressantaste för den läsande allmänheten - vidare med frågorna om vad som karaktäriserar senare års monumentala deckarframgångar. Hon söker svar på den inledande frågan: varför denna lockelse?

En framgångsfaktor enligt Borg är att de svenska deckarna ofta har en egen röst i den meningen att de står stadigt i en inhemsk tradition, inte alltför lättpåverkad av influenser utifrån. Den vaga gränsen mellan fin- och populärkultur i Sverige har också varit gynnsam.

Väl värt att fundera på är det som Alexandra Borg kallar “den svenska besvikelsen” -deckarna utspelar sig mot fonden av ett krackelerat välfärdsbygge, någonting som ofta lyfts fram i utländska kommentarer. Våld, mord och ondska – till och med i Sverige! Människor häpnar. Och läser. En spännande följdfråga blir förstås hur Sverigebilden förändras av kriminallitteraturens segertåg. Ämnesområdet svensk litteratur i världen är stort och intressant. Det är bara att tacka för denna antologi – en vägvisare som trots sitt relativt blygsamma omfång täcker in åtskilliga intressanta aspekter, varav några har nämnts här.