Träff­sä­kert om man­lig­he­tens nor­mer

Stå pall! Be­härs­ka dig! Var lo­jal mot grup­pen! Re­spek­te­ra hier­ar­kin! Off­ra dig för något större än dig själv! Skilj på of­fent­ligt och pri­vat! För­ak­ta svag­het! Detta är på­bud som åter­kom­mer i varje man­lig sam­man­slut­ning om man får tro jour­na­lis­ten och för­fat­ta­ren Ste­phan Mendel-Enk. Möns­tret går igen på skol­går­dar, fot­bolls­klub­bar, di­rek­törs­rum och tid­nings­re­dak­tio­ner.Det är en lys­an­de sti­list med blick för man­lig­he­tens oskriv­na reg­ler som skri­vit denna knappt 125 si­dor lån­ga re­por­ta­ge­bok. Exem­plen är många och slå­en­de och man kan ofta inte und­gå att nicka igen­kän­nan­de åt det man lä­ser. Man bör dock vara på sin vakt mot att allt­för lätt­vin­digt låta sig för­fö­ras av den­ne man som säl­lan pro­ble­ma­ti­se­rar sina un­der­lig­gan­de te­ser utan lå­ter "fak­ta tala för sig själva". Med up­pen­bar käns­la för stil är en ti­tel som säger lika mycket om för­fat­ta­ren till denna lil­la skrift som om det han vill ha sagt.Genomgående kritiskMendel-Enk är gen­om­gå­en­de kri­tisk till den den man­li­ga nor­men. Redan i skolan och fot­bolls­la­get lär sig kil­lar en "gäng­men­ta­li­tet" som är själva grund­bul­ten för man­lig­he­ten. Det är här som den grab­bi­ga jar­gon­gen ut­veck­las och blir till en be­kräf­telse på att man är en i gän­get. Trots att dessa kill­gäng är starkt hie­rar­ki­ska un­der­ord­nar sig de fles­ta poj­kar gän­gets nor­mer och le­da­re utan pro­test, av räds­la för att an­nars ham­na ut­an­för. Det är genom grup­pen man blir osår­bar och kan upp­rätt­hål­la en kax­ig at­ti­tyd utåt.Gän­get/laget tillåter ingen "blö­dig­het". Skulle kil­lar­na öpp­na sig och visa osä­ker­het eller sår­bar­het ho­tas grup­pens ge­men­samma styr­ka och iden­ti­tet. Macho­men­ta­li­tet le­ver kvarMendel-Enk menar att de där­med aldrig får chan­sen att ut­veck­la sitt käns­lo­liv och för­må­gan till nära re­la­tio­ner. Denna macho­men­ta­li­tet le­ver sedan kvar när poj­kar­na väx­er upp till män och by­ter skol­går­dar och fot­bolls­pla­ner mot sam­man­trä­des­rum och jakt­lag.För­fat­ta­ren menar att grab­big­he­ten slår tillbaka mot män­nen senare i li­vet i form av iso­le­ring. Det är inte ovan­ligt att vux­na män som sit­ter med fru, barn och rad­hus tap­par kon­tak­ten med sina gam­la vän­ner och drab­bas av leda och tris­tess. Många blic­kar no­stal­giskt tillbaka på "tiden med grab­bar­na". Män­nen har svårt att an­passa sig till ett still­samt me­del­klass­liv där man för­vän­tas att kunna um­gås utan att täv­la och att sam­ta­la utan jar­gong. En all­var­li­ga­re sida av sa­ken är det våld som Mendel-Enk ser som en in­te­gre­rad del av mans­nor­men. Vål­det kan vara psy­kiskt, som i den ofta tuf­fa jar­gon­gen kil­lar emel­lan, men det är inte säl­lan också fy­siskt; på fot­bolls­pla­nen, skol­går­den eller kro­gen.Enligt Mendel-Enk är det riktigt gro­va vål­det så­som miss­han­del och våld­täk­ter inga un­dan­tag från den man­li­ga nor­men utan sna­rast en ex­trem eller om man så vill kon­se­kvent tillämp­ning av den. Män upp­rätt­hål­ler sin do­mi­nans i sam­häl­let genom att de kan ta till våld om det skulle be­hö­vas. Den lil­la mi­no­ri­tet som verk­li­gen be­går ill­dåd visar så att säga vad alla män är po­ten­ti­ellt ka­pab­la till. Alla män är där­med med­skyl­di­ga till vål­det i så måt­to att de drar för­del av den man­li­ga do­mi­nan­sen som har sin grund i vålds­ut­övan­de, enligt Mendel-Enk.Skarpsynt analysÄven om Mendel-Enk skri­vit en an­ge­lä­gen och i många styc­ken skarp­synt bok finns det problem i hans ana­lys. Ur jäm­ställd­hets­syn­punkt borde hu­vud­pro­ble­met vara att män och kvin­nor so­cia­li­se­ras in i olika köns­rol­ler som lå­ser in in­di­vi­den och be­grän­sar in­di­vi­dens fri­het. Mendel-Enk skju­ter dock in sig på att kri­ti­se­ra de egen­ska­per som han menar in­går i da­gens man­li­ga köns­roll och då spe­ci­ellt fö­re­koms­ten av makt/styr­ka/våld. Men denna pro­ble­ma­tik är mycket större och vidare än upp­del­nin­gen i man­ligt och kvinn­ligt. Många av de egen­ska­per som Mendel-Enk menar ut­mär­ker man­lig­he­ten, så­som själv­stän­dig­het, be­härsk­ning och lo­ja­li­tet, har onek­li­gen både bra och då­li­ga si­dor. Det är egen­ska­per som knap­past kan ses som ren­od­lat "onda" eller "goda". En tuff och kax­ig at­ti­tyd kan ibland vara både upp­fris­kan­de och nöd­vän­dig, men i andra sam­man­hang kan en käns­lig och med­kän­nan­de in­ställ­ning vara att fö­re­dra.De fles­ta ka­rak­tärs­drag blir av­sky­vär­da när de dras till sin ab­so­lu­ta ex­trem. Men i verklighen har har varje håll­ning både för- och nack­de­lar. Styr­ka och di­sci­plin kan an­vän­das för att ska­da andra, de kan också an­vän­das för att hjäl­pa, skyd­da och byg­ga upp. När man lä­ser Med up­pen­bar käns­la för stil får man lätt in­tryc­ket att mänsk­lig­he­ten kommer att be­fri­as från både våld och existentiella tvi­vel bara vi blir jäm­ställ­da. En tan­ke som nog får be­trak­tas som ganska naiv.Riskfull metodMendel-Enks styr­ka ligger i för­må­gan att på ett träff­sä­kert sätt be­skri­va man­lig­he­tens nor­mer. Sam­ti­digt innebär hans sve­pan­de stil och hans för­enk­lin­g­ar en risk att all­mänt sprid­da för­do­mar om vad som är man­ligt re­spek­ti­ve kvinn­ligt be­kräf­tas. Alla män kän­ner sä­kert inte igen sig i hans be­skriv­ning av man­lig­he­ten. En del kvin­nor har nog erfa­ren­he­ter som på­min­ner om dem Mendel-Enk be­skri­ver som spe­ci­fikt man­li­ga. Det är ut­märkt att man­lig­he­tens nor­mer blir gen­om­lys­ta och kri­ti­se­ra­de men ana­ly­sen får inte stan­na vid att som Mendel-Enk av­fär­da de man­li­ga idea­len som en "kol­lek­tiv sinnesjukdom som för­stör li­vet för bäg­ge kö­nen". Verk­lig­he­ten är mer kom­pli­ce­rad än så.