Trasiga själar i en mörk tid

Den rumänskfödde ungerske författaren Attila Bartis är just nu en av Centraleuropas mest omskrivna författare. Han är även känd som fotograf. Andra omsusade namn är polskan Olga Tokarczuk och inte minst årets nobelpristagare Herta Müller. De tillhör alla tre en centraleuropeisk tradition som närs av det dubbla arvet av kommunistisk diktatur och livet i det postkommunistiska samhället. Det finns anledning att tala om centraleuropeisk litteratur som en egen genre eftersom länderna i centrala och östra Europa upplevt en gemensam historia av krig, förtryck och livslögner. Det personliga och det historiska flätas därför intimt samman i dessa författares berättelser. Den centraleuropeiska romanen är utan tvekan den mest spännande i samtiden.

Attila Bartis debuterade 1995 men fick sitt stora genombrott 2001 med romanen Stillheten som även blivit pjäs och film. Boken utspelar sig i Ungern vid tiden för murens fall och i centrum står den dysfunktionella familjen Wéer bestående av berättaren Andor som är författare, modern Rebeka, en före detta skådespelerska, och systern Judit. Dessutom förekommer en tredje kvinna: flickvännen Eszter. Stillheten är en mycket mörk roman om trasiga själar i en mörk tid. Porträttet av en familj i upplösning blir samtidigt ett porträtt av en epok: Kadars Ungern och kommunismens sammanbrott.

I romanens upptakt har modern just dött och systern befinner sig utomlands medan Andors förhållande till Eszter urartar mer och mer. Samtidigt faller muren i Berlin. Naturligtvis kan Stillheten läsas som en politisk allegori. I så fall representerar den tyranniska och egoistiska modern kommuniststaten i Ungern medan de båda syskonen står för olika förhållningssätt till diktaturen. Å ena sida flykten utomlands och å andra sidan försöket att trots allt försöka leva med systemet. Eszter kan sägas representera den tysta protesten mot diktaturens lögnmaskineri vilket leder till ångest och psykisk sjukdom.

Men det vore orättvist att läsa Stillheten så enögt. Det som skildras är ett familjehelvete med oidipala drag. Andor och modern lever i ett destruktivt beroendeförhållande. Hon har inte lämnat sin lägenhet på femton år och han sköter om henne. Breven från systern är också skrivna av honom. Det är tragik i den svarta humorns tecken. För den som gillar svart humor är Stillheten ett måste.

Attila Bartis universum befolkas av emotionellt vanställda människor som tycks oförmögna till normala relationer. Att läsa Stillheten är som att läsa en provkarta över psykiska störningar alltifrån suicid depression till sado-masochistisk sex. Tonfallet präglas av cynisk desillusion medan våldet hela tiden lurar under ytan. "Skit samma" är en nyckelreplik i boken. En annan nyckelreplik är "Kärleken är i grund och botten en tvångsföreställning".

Om karaktärerna är undergångsmärkta i Stillheten så glöder språket av en intensivitet och energi som i sig utgör en befriande kontrast till svartsynen i romanen.

Trasiga själar i en mörk tid

Attila Bartis genombrottsroman Stillheten präglas av svartsyn, och "skit samma" är en nyckelreplik. Men språket har en befriande glöd, skriver Bo Gustavsson.