Tungviktsroman om ikonen Lennon

Att ge sig på och skriva en roman om en av 1900-talets största musikikoner är en vågad bedrift. På förväg redan etablerade bilder av en superstjärna måste bekräftas och fördjupas - eller brytas ned till grunden för att byggas upp igen. Debutanten Eva Dozzi har gett sig i kast med uppgiften och nu finns resultatet, Jävla John, ute i bokhandeln.

I centrum av denna tungviktare till roman på närmare 450 sidor står John Lennon. Han torde vända sig i sin grav av den vågade mix Eva Dozzi blandat samman av dikt och det som verkligen inträffat innan mordet vid Dakota Building i New York. Berättelsen är trogen kända fakta och skulle kunna fungera som en sensationell, avslöjande sanning - om man nu tror på den. The Beatles är på sitt första Sverigebesök, året är 1963. Kraftigt sminkade ögon och hårt sprayade frisyrer är på modet. På popkonserter skriker flickor så hysteriskt att musiken nästan överröstas. För Lennons motspelerska i detta kärleksdrama är sådant beteende främmande. Katja är ingen groupie, hon är själv mycket musikbegåvad och studerar vid Musikaliska Akademin i Stockholm. Hon skiljer sig från tidens andra flickor, inte bara genom sitt hår ihopsamlat i en fläta som räcker ned till midjan. Den unga Katja kommer i kontakt med popidolen på hotell Continental, där hon extraarbetar som städerska. John Lennon är stupfull och halvligger mot toalettstolen när hon tillkallas av bandets manager Brian Epstein för att städa upp hans spyor. Med van hand röjer hon undan, sedan får hon släpa den lealöse engelsmannen till sängen:

Många, många gånger senare i livet ska just detta ögonblick passera revy i Katjas hjärna. Fel. Inte passera, för det ska aldrig försvinna. Bilden av mannen i tjocka glasögon och nedspydd, skrynklig kostym på det blåvitrandiga överkastet ska alltid finnas kvar. Hans vädjande ögon etsas i dessa sekunder in på hennes näthinna som en solskada och kan aldrig suddas ut."
Eva Dozzi låter inte sin John Lennon framstå i positiv dager. I förhållandet med Katja är han enormt krävande, svartsjuk och egocentrisk. Katja å andra sidan är tålmodig, förlåtande och självuppoffrande. När hon blir gravid ger hon upp sin egen karriär och flyttar till London. Med exempel efter exempel belyser Dozzi träffsäkert hur den rediga Katja både tillintetgörs och får liv av John - som redan är gift med Cynthia och har sonen Julian. Popstjärnan och svenska Katja har ett ömsesidigt beroende av varandra, men deras relation är omöjlig. Flera kända Beatlessånger sägs ha tillkommit i ljuset av den. Katja blir medkompositör till flera melodier signerade Lennon/McCartney och några texter är direkt riktade till henne.

Romanens kanske mest uttrycksfulla scenario är när John och Katja åker till Sverige för att köpa sig en egen ö, i ett sista desperat försök att hitta en gemensam hamn. I juli 1965 står ett udda par med barnvagn på fördäck på s/s Storskär i Stockholms skärgård. De utmärker sig från andra passagerare på väg mot Sandhamn. Kvinnan är ovanligt lång och gänglig, hon har en air som en filmstjärna i röd tröja, klacksandaletter och vit slokhatt. Mannen ser sliten ut i sitt oklippta hår och lösskägg, alldeles för varmt klädd i gabardinrock och tajta byxor. Sist av alla kliver de iland och ser sig om efter lotsen som ska ta dem vidare till ön Tviskär. Om porträttet av John Lennon som Eva Dozzi målar upp inte övertygar, är istället hennes skildring av den hopplösa relationen desto starkare. Då endast en öde ö återstår som räddning, är allt egentligen redan slut. Paret som alla förundras över där vid relingen, är en förklädd John Lennon och hans svenska kärlek. De är rysligt nära undergången och greppar allt som tänkas kan för att hålla drömmen vid liv.

Tungviktsroman om ikonen Lennon

Om porträttet av John Lennon som Eva Dozzi målar upp inte övertygar, är istället hennes skildring av den hopplösa relationen desto starkare, skriver Charlotte Vybiral.