Tusentals offer i slaget om Kreta

En ny bok:Antony Beevor: Kreta. Erövring och motstånd, (Historiska media, sv övers Ulf Gyllenhak)Det andra världskriget är kanske 1900-talshistoriens största drama. De flesta känner till krigets huvudskeenden: den tyska invasionen av Polen, slaget om Storbritannien, ökenkriget och sedan vändpunkterna vid El Alamein och Stalingrad 1942 och 1943, för att nämna några exempel.Kriget innehåller också rader av händelser och slag som i jämförelse är tämligen okända. Striderna om Kreta våren 1941 är ett exempel. Ett av skälen torde vara att erövringen av Grekland och Kreta i den stora berättelsen om kriget har framställts som en småskalig prolog till anfallet på Ryssland.Brittiska trupper evakuerasSlaget om Kreta, dess för- och efterspel behandlas utförligt i Antony Beevors bok Kreta: Erövring och motstånd. För svenska läsare är Beevor välkänd genom böcker som Stalingrad och Berlin: Slutstriden. Boken om Kreta publicerades redan 1991 och föreligger nu i svensk översättning.För att förhindra att pakter upprättades mellan Grekland, Jugoslavien och Ryssland när "bålverket mot bolsjevikerna" väl dragit i gång anföll tyskarna Grekland och Jugoslavien i april 1941. Genom den tämligen färska Balkanpakten befann sig brittiska trupper framför allt i Grekland. Britterna bjöd visst motstånd men efter två veckors strider beslutades att samväldestrupperna skulle evakueras. Stora delar av de brittiska förbanden fördes via båtar över till Kreta. Överfarten utsattes för ständiga anfall av tyskt bomb- och jaktflyg, totalt sänktes 26 farkoster och mer än 2 000 människor dog.På Kreta började britterna förbereda försvaret mot den sjöinvasion de trodde var nära förestående. Tyskarna hade emellertid andra planer. I slutet av april 1941 lyckades Kurt Student, de tyska fallskärmstruppernas grundare, övertala Hitler att anfalla Kreta från luften. Hitler gick med på detta men påtalade att förlusterna skulle bli svåra. Den tyska fallskärmsdivisionen var sammansatt av unga nationalistiska idealister som längtade efter att tillhöra ett elitförband. Många hade inte ens fyllt 20. De tyska flygspaningarna gav vid handen att ön tycktes vara, som en av piloterna konstaterade, "helt tom på liv".På morgonen den 20 maj utsattes flygfältet vid Maleme för en flygräd. I tystnaden som följde såg de nyzeeländare som var grupperade kring fältet hur underliga flygplan svepte in över flygfältet. Glidflygplanen var en del i den tyska luftlandsättningen. Den möttes av en rasande eldgivning och tusentals tyska fallskärmsjägare dödades, många innan de ens hade hunnit ta mark.När kvällen föll den 20 maj var de få tyska förbandschefer som fortfarande var vid liv övertygade om att de hade förlorat slaget. Inget av operationens anfallsmål hade uppnåtts. Ett starkt brittiskt motanfall i detta läge hade utplånatdem helt och hållet.Varför Freyberg, chef för Creteforce, aldrig drog i gång något större motanfall är enligt Beevor en av de mest omdebatterade frågorna under hela slaget om Kreta. Freyberg var helt övertygad om att anfallet skulle komma från havet och hade spritt ut sina förband. Vissa kustartillerienheter vägrades omgruppering flera dagar efter att tyskarnas anfall inletts. Det brittiska försvarets absolut svagaste länk var dock kommunikationerna.Fångar skickligt tillfälligheterBristerna i dessa hade en avgörande effekt på slagets utgång. Redan efter tre dagar stod det klart att tyskarna skulle segra. I slutet av maj inleddes evakueringen av de brittiska förbanden och den brittiska kapitulationen var ett faktum.Läsningen av Kreta: Erövring och motstånd blir bitvis frustrerande då det på sida efter sida står klart att hade den plutonen grupperats där, hade den ordern gått fram till den bataljonen och så vidare så hade slaget settannorlunda ut. På ett mycket skickligt sätt förmår Beevor fånga de tillfälligheter och sammanträffanden som blir avgörande för stridens utgång.Genom att följa slaget genom arbetet i de högre staberna ner till läge förbandsnivå mejslas striderna om Kreta ut på ett intressant och engagerat sätt.Motsättningar mellan grekerBeevor skildrar också åren av tysk ockupation, den brittiska underrättelsetjänstens arbete, det hårda kretensiska motståndet och tyskarnas brutala vedergällningar. I samband med tyskarnas kapitulation våren 1945 tydliggörs också de motsättningar som fanns mellan kommunister och rojalister i Grekland och till viss del på Kreta; motsättningar som skulle blomma upp i fullskaligt inbördeskrig 1946—1949.Beevors berättelse om Kreta är bitvis mycket skickligt genomförd. Hans förmåga att väva samman skildringen av specifika personer med det övergripande operativa skeendet har vi tidigare mött i hans böcker om Stalingrad och Berlin. Ibland gör dock mängden av personer och myriaden av detaljer att linjerna i det större skeendet skyms. Detta förtar dock inte det övergripande positiva intrycket.Då de allierades offer högtidlighålls är det viktigt att vi påminns om att kriget även skördade tusentals andra offer på mindre ihågkomna platser än Normandies stränder. I ljuset av detta får Beevors bok om Kreta ett obestridligt värde.