TV-teatern i fokus
Per Olov Qvist har läst Bengt Forslunds översikt över Sveriges största teater.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ändå är det ett föga utforskat område och något filmografiskt översiktsverk typ ?Svensk filmografi? finns inte. Någon annan sammanhängande studie har egentligen heller inte funnits förrän nu med Bengt Forslunds rikt illustrerade praktverk Dramat i tv-soffan med undertiteln Från Hamlet till Svensson, Svensson, vilket säger något om spännvidden i ämnet. Försiktigtvis skriver författaren också i sitt förord att hans bok inte är avsedd att sträckläsas utan mer fungera som en form av uppslagsbok.
Det är en klok uppmaning för det är ett ämne som spretar åt alla håll. I hela begreppet TV-drama omfattas såväl traditionella teaterföreställningar framförda i TV-studion, föreställningar avfilmade direkt på plats, filmer av kortare eller längre slag, serier o s v. Även internt fanns det tidigt olika åsikter om vad man skulle syssla med. Personer som Henrik Dyfverman låg mer åt teatern medan en som Lennart Ehrenborg förespråkade den konventionella filmen som bas för TV:s produktion av fiktion. Man kan ju även diskutera själva begreppet TV-drama som något helt eget skilt från både den konventionella teatern och filmen.
Under Dyfvermans tid som chef fram till 1960-talets slut kom också TV-teatern att bli ett begrepp med regelbundna föreställningar på en fast dag och han tog också tidigt initiativet till en egen skådespelarensemble med många av de mest namnkunniga inom detta område. Dyfvermans ambition var att skapa en form av folkteater och föreställningarna engagerade verkligen. En hel del kritik riktades dock främst mot repertoarvalet och visst förekom en del missar med pjäser som nog inte borde ha sänts. Men författaren menar att en hel del av den externa kritiken var orättvis. Antalet filmprogram var mer blygsamt under de tidiga åren och begränsade sig i huvudsak till kortfilmer. Några teaterföreställningar spelades dock helt eller delvis in med filmteknik.
Numera råder en helt annan ordning och ny teknik har också förändrat villkoren, där gränsen mellan film och videoteknik i mycket suddats ut. Numera görs också mycket få mer traditionella teateruppsättningar och de som förekommit de senaste åren har i regel samproducerats med institutioner som Dramaten, där man i stort sett bara gjort en TV-anpassad studioversion av en redan färdig produktion.
Av naturliga skäl finns det inte så mycket utrymme för närmare fördjupning på grund av ämnets mångfald utan det blir i regel ganska kortfattade och lite svepande omdömen om varje produktion som tas upp och de är verkligen många. Boken får snarare läsas som författaren avsett nämligen som en mer översiktlig kartläggning av vad som förevarit. Att fördjupa får ankomma på framtida skribenter. Det finns åtskilliga intressanta ämnen att lyfta fram för en sådan kommande historieskrivning. Det speciellt värdefulla med denna bok blir istället de personbiografier som fått tryffera och även styra hela framställningen där författaren inte minst lyfter fram en lång rad namn som annars ligger begravda i glömskan. Här paraderar en långa rad trägna arbetare i vingården som inte ens fått en fotnot i den svenska filmhistorien från pionjärerna Jan Molander, Bengt Lagerkvist, Hans Dahlin och framåt.
Även författarna får sin beskärda del här med namn som en Bengt Bratt. Det finns ingen statistisk här men enligt en förteckning som undertecknad själv har fört själv är Bengt Bratt den mest spelade svenska nutidsdramatikern tätt följd av Max Lundgren och Bratt är också något av en svensk pionjär för ett form av realistiskt verklighetsdrama i TV som tog sin början med pjäsen Nattcafé 1965 och fortsatt med serier som Friställd 1969 och Hem till byn från 1971 och framåt. Av klassikerna dominerar förstås August Strindberg som den i särklass mest spelade med över 50 olika uppsättningar fram till nu.
En lång rad chefer träder också fram över sidorna och det kan finnas skäl att lyfta fram även dessa eftersom de i så hög grad styrt utvecklingen. För att bara ta ett namn ur högen, Gunnar Hagner i Göteborg och enligt författaren orättvist bortglömd. Hade vi haft en sådan intressant samhällsbespeglande serie som Hem till byn och annat i den vägen från den göteborgska televisionen utan hans insatser där hans bakgrund i tidningsvärlden spelade in? Andra namn är mer välkända och ibland slås man av att de kunnat uträtta stora saker trots de ideliga omorganisationer som drabbat verksamheten. Ingrid Dahlberg som uppenbart inte saknade hårda nypor och inte var omtyckt av alla bidrog dock i alla fall till att dramaavdelningen även blev ett världsnamn.
EN NY BOK
Bengt Forslund
Dramat i tv-soffan
(Bokförlaget Arena)
Bengt Forslund
Dramat i tv-soffan
(Bokförlaget Arena)