Igår avslutades den utmärkta tv-serien ” Kampen om tungvattnet” som handlade om hur norska motståndsmän – med bistånd av brittisk militär - sprängde tungvattenfabriken i Rjukan i Norge 1943 för att hindra Nazi-Tyskland från att få tillgång till kärnvapen. Serien har bjudit på ett realistiskt anslag och många dramatiska höjdpunkter. Men som det står i eftertexterna, det här var en i vissa delar tillrättalagd berättelse för att passa tv-mediet. För att inte tala om hur den amerikanska långfilmen ”Hjältarna från Telemarken” från 1965 framställde det hela, med Kirk Douglas som en hjältemodig norrman.
Vill man mera i detalj och inte minst med större historisk ackuratess veta mera om det spännande förloppet så rekommenderas den här nya boken av historikern Asgeir Ueland. Han tycks av innehållet och inte minst notapparaten att döma ha dammsugit vartenda arkiv i ivern att få med allt och alla aspekter. Han har inte behövt ta hänsyn till av vad som gör sig bra i en actionbetonad berättelse utan kunnat gå på detaljerna. Han skriver på ganska torr men effektiv prosa som varken förstärker eller tonar ned.
Det hindrar förstås inte att hela historien om hur man hindrar tyskarna från att få tillgång till det tunga vattnet (med en neutron i kärnan förutom protonen) är en om stort hjältemod. Den samling norrmän som bjöd motstånd mot den tyska ockupationen i allmänhet och i den här operationen i synnerhet fick utstå många plågsamma saker, ett antal av dem torterades och dödades. Även om de inte infångades så utfördes hela projektet i svår terräng, stark kyla och ständiga umbäranden.
Asgeir Ueland hävdar dock att han inte tror att tyskarna kunde ha hunnit tillverka kärnvapen även om inte Rjukan-anläggningen och senare färjan lastad med tungt vatten hade sprängts. Det fattades ännu ytterligare forskning för att sätta det domedagssceneriet i rullning. Han beskriver också tydligt hur de krigförande allierade makterna ändå var beredda att offra Norge för att hindra detta. Ingen kunde förstås heller veta förrän i backspegeln hur läget var ordentligt.
Främst lyfter författaren fram Einar Skinnarland som fick bära mycket av ansvaret för operationen. Även övriga i den modiga gruppen skildras fint och Ueland får även med sitt odramatiska sätt att skriva fram all den nerv, utsatthet och desperation de måsta ha känt.
”Kampen om tungvattnet” är ett utmärkt komplement och imponerande fördjupning för alla som greps av tv-serien. Den ger även i förbigående en del intressanta aspekter på Sveriges roll under kriget.