Sälj bostadsrätten och sätt in pengarna på banken. Nej, då försvinner ju pengarna. Madrassen, då? Nej, inte när alla som har mer än 10 000 på fickan misstänks jobba för ett mc-gäng? Caymanöarna? Nej, snaran dras åt alltmer om skatteparadisen. Då återstår väl bara att sitta still och vänta på kraschen.
Ingen som läst ekonomijournalisten Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet har kunnat missa hans domedagsprofetior, inlindade i halsbrytande metaforer. Det kommer att gå åt fanders för oss. Eftersom vi är skyldiga så ofantligt mycket mer pengar än vi någonsin kan betala tillbaka. Eftersom hela vårt ekonomiska system bygger på att vi ska låna ännu lite mer. Och eftersom de politiker som skulle kunna göra något åt saken är alldeles för flata och bara tänker på sitt omval.
Cervenka har i ett par böcker försökt reda ut begreppen. I Vad är pengar? (2012) diskuterade han detta mystiska begrepp som bara till ett fåtal procent består av sådant som sedlar, mynt och ädla metaller. I hans nya bok "Vad gör en bank?" får vi veta mer om de företag som fått till uppgift att under alltmer orimliga former kräva tillbaka våra skulder.
Boken vimlar av skrämmande siffror som alla pekar i samma riktning, mot en ny 1930-talsdepression. Även de politiska val vi gör är i allt större utsträckning desamma. Det mest skrämmande är ändå inte att allt upprepar sig två generationer senare. Det mest skrämmande är utvecklingen sedan finanskrisen 2008, att vi inte ens i detta korta perspektiv lärt oss ett enda dugg. Ett svenskt exempel: boendekostnaden för ett genomsnittshushåll har sjunkit med 6,5 procent sedan 2012. Festen fortsätter på randen till stupet. Det globala receptet minusränta, att man får betalt för att låna pengar, kommer förstås inte att fungera.
En liten tröst skulle kunna vara att en halv tiondels promille av världens befolkning är på rätt väg. Islands metod för att komma ur finanskrisen var att skriva av skulder och sätta giriga bankdirektörer i fängelse. Men exemplet Island betyder också att det måste bli ännu värre först innan allt kan rättas till. Och att förvandlas till ett stort Island, med elektroniska skulder som är många gånger den samlade BNP:n, det är mer än vad världsekonomin klarar av.
Cervenkas profetior är övertygande, men skyms något av förtjusningen i drastiska formuleringar, det som fungerar så väl i snärtiga krönikor. I bokform blir det en aning tröttande. "Vad gör en bank?" kan vi med fördel läsa en bit i taget. Och glatt förstöra vårens första grillfest för våra inte ont anande skuldtyngda grannar.