Unika fynd i Österbybruk

I samband med arbete på en doktorsavhandling har man funnit ugnarna till det förs­ta orangeriet vid Österby bruk. Det gäller ugnarna i det gamla orangeri som i dag utgör östra flygeln på huvudbyggnaden. Ugnarna är av medeltida fason. Liknande ugnar finns i Vadstena kloster, under Vintermatsalen, och under Riddarsalen i Tyska ordens gamla borg i Malbork, utanför Gdansk, där Herman Wrangel av Skokloster var befälhavare tidigt 1600-tal.Den "rätta" vägen från Uppsala till Österby går över Örbyhus och Dannemora. Österby var på medeltiden en utgård till Örby som benämndes Örbyhus efter det att den fasta borgen uppfördes på 1400-talet. Örby och Österby är knutna till Vasaätten. Gustav Vasas farfar Johan Kristersson köpte Örby och Österby gård 1451. Kung Gustav ägde en hammare i Örby som sköttes av fogdar, det finns räkenskaper bevarade. I början på 1600-talet arrenderades bruket av tyska bergsmän och 1626 blev Welam De Besche från Liège arrendator, han hade då Louis De Geer som borgensman. Borgensmannen köpte bruket av kronan 1643 och därmed började brukets storhetstid.De Geers bodde inte på Österby utan på Lövsta när de inte var i Stockholm eller i Holland. Charles de Geer sålde 1758 bruket till en annan finansfamilj, nämligen Claes Grill som bland annat var direktör i Ostindiska kompagniet och hans halvbror Johan Abraham Grill.Herrgårdsbygget genomfördes av Johan Abraham Grill och Henrik Vilhelm Peill som var gift med Claes Grills dotter Anna Johanna. Ingela Andersson anger i sin inventering att det har funnits ett orangeri vid bruket sedan åtminstone 1740. I bouppteckningen efter Antoine De Geer 1757 fanns det i orangeriet bland annat apelsinträd, citronträd, aprikosträd, granatträd, myrtenlager- cypress- fikon- och mullbärsträd, därtill and­ra frukter och blommor i mängd som lövkoja, nejlika, jasmin, rosmarin och rosor.Ett nytt orangeri grundlades 1771 och i linje med detta ett drivhus med trädgårdsmästare­bostad. Mellan dessa byggnader restes senare huvudbyggnaden varvid orangeriet och drivhuset blev lägre sidoflyglar till huvudbyggnaden som stod klar 1780.Redan 1735 stod de fristående flyglarna klara, den östra som bostadshus för bruksherrarna i avvaktan på huvudbyggnaden, och den västra som brukskapell.Den trädgård eller park som anlades var planerad av Carl Hårleman på uppdrag av Antoine De Geer.Det finns en ritning Öfwer Ugnar och Drag Röör i Orangerie i Landsarkivet i Uppsala. Uppenbarligen redovisar ritningen den östra låga flygeln på herrgården. Herrgården stod alltså klar 1763. Vid Österby finns ytterligare ett orangeri, det med lutande glasfasad och som nu är rustat och i drift igen. Det står sydväst om herrgården, vid södra änden av den långa stallbyggnaden. Där drivs i dag en imponerande trädgårdsodling av För­eningen Orangeriträdgården i Österbybruk. Bredvid detta orangeri låg ett drivhus kallat "det varma orangeriet". Det totalförstördes vid en brand 1982.Detta "nya" orangeri med lutande glasfasad byggdes 1787. I Bruksboken för det året har man öppnat ett nytt conto som avser nybyggnaden. Behjälplig med byggnationen var "dahlkaren" Ander Andersson och byggnationen kostade cirka 630 daler kopparmynt. En stor delpost var glasmästaren Per Langs tolv fönster som belöpte sig till 111 daler kopparmynt. 1789 börjar man skriva av tio procent per år av byggkostnaden på Vinst & förlustconto.Golvkanalerna i huvudbyggnadens östra flygel är anslutna till två ugnar i källarvåningen och till skorstensstockar i flygelns hjärtvägg. På vinden är ett flertal rökgångar samlade till två skorstenar ovan yttertaket. Ugnarna är intressanta, de har en eldstad strax ovan golvet i källarvåningen. Eldstadsluckorna saknas i dag. Ovanför dem finns ytterligare en numera igenmurad lucka.Efter samråd med förre läns­antikvarien Karl Johan Eklund och byggnadsantikvarien Elisabeth Backman-Broome vid länsstyrelsens kulturmiljöenhet har vi öppnat överdelen av ugnarna och fann då ett utrymme fyllt med krossade tegelstenar.Eldstaden har ett valv som tak. Valvet är genombrutet av fyra "slitsar". Ovan valvet finns alltså ett utrymme med krossade tegelstenar och i bortre änden på detta utrymme är anslutningen till golvkanalerna.Vi finner här en ugnskonstruktion som var känd av medeltidens byggherrar. Vid eldning strömmade de heta rökgaserna genom tegelmagasinet och ut i golvkanalerna, upp i rökgångarna i hjärtväggen som sedan på vinden anslöts till skorstensstocken.Finessen med konstruktionen är inte endast att tegelkrosset utgör ett energimagasin som möjliggör att energin i kastveden kunde tillvaratagas bättre, utan att värmesystemet lämpade sig för intermittent eldning. Den heta tegelkrossen säkerställde att man hade drag i systemet med de långa horisontella rökgångarna i golvet. Inga problem med att få fyr på kastveden och få drag i systemet alltså! Utom vid första eldningen tidig höst.Jan G Holmbergdoktorand vid KTH ArkitekturEva Wredeintendent vid Bruno Liljefors stiftelse