Upplivande möten med författare

Varje skönlitterär bok berättar i någon mening en historia. Men i författaren och journalisten Marianne Jeffmars antologi Till Marianne från A till Ö. En resa genom liv och böcker handlar det om böcker som bär på berättelser i en särskild bemärkelse. De har alla skänkts personligen till Jeffmar av författaren - eller av en nära anhörig till författaren - som har försett den med en dedikation, och de är alla således förknippade med minnen.

Med journalistisk flyhänthet tecknar Jeffmar ögonblicksporträtt av dessa människor som hon har mött och presenterar med några ord deras litterära verk. Det må handla om en kvinnas utstrålning eller en boks litterära form: Jeffmars skildring är alltid livfull och målande. Sedan hon till exempel skänkt läsaren en bild av den under 1980-talet så rosade författaren Christiane Rocheforts tunna gestalt, en "môme Piaf" (en "Piaftös"), och extremt röriga hem, karakteriserar hon i andanom också hennes litterära stil: "Paradoxerna visslar hånfullt, subjekten jagar sina predikat tvärs över kommatecknen, skolgrammatiken är slängd över axeln."

Men det är det mänskliga mötet som står i fokus i dessa en eller högst ett par sidor långa essäer; stämningen under de samtal som har utspunnit sig mellan Jeffmar och respektive författare; de tankar och åsikter som man har utbytt med varandra. Litteraturkritik, barnuppfostran, relationen mellan sanning och lögn, Guds existens, drivkraften bakom skrivandet, hör till de ämnen som diskuteras. Även om tonen alltid förblir lättsam rör det sig således ofta om de stora frågorna. Ibland kan det kännas snöpligt att intressanta repliker lämnas hängande i luften; att det så snart introduceras ett nytt namn bakom vilket döljer sig ett annat öde, andra böcker, andra tankar. Antologin skulle ha vunnit på ett mindre urval författare där var och en i gengäld hade ägnats ett något större utrymme.

Att litteraturen är så mångskiftande, författarna så olika, känns däremot upplivande. Än befinner man sig inför Jan Olof Olofsson, författare till grammatiken och ordlistan Tännäsmålet, i Godtemplargården i Tännäs, än i sällskap med outsidern Akiyuki Nozaka, författare till The Pornographers, på en fiskrestaurang i Tokyo; i ett kapitel står man tillsammans med Marianne i Linnés Sävja och minns ett möte med Bo Setterlind, i ett annat guidas man vid hennes sida genom Rio de Janeiro av den brasilianske diktaren Reynaldo Valinho Alvarez.

Förutom svenska är i synnerhet franskspråkiga författare väl företrädda, vilket förklaras av att Jeffmar under elva år var bosatt i Belgien och har ägnat sig åt att översätta och presentera såväl franska som belgiska författare för en svensk publik. Till dem som passerar revy hör Georges Simenon, J.M.G. Le Clézio och - här häpnar man för ett ögonblick - André Gide, död sedan 1951. Det visar sig dock vara Gides dotter Catherine som Jeffmar har mött, i samband med utgivningen av Falskmyntarna på Elisabeth Grates förlag i Stockholm.

Urvalet böcker vittnar om att Marianne Jeffmar är en ovanligt mångsidig person. Förutom journalist och översättare är hon författare och har bland annat skrivit flera deckare. En doktorsavhandling om förhållandet mellan intelligens och kreativitet har hon hunnit med och böcker om psykologi hör likaså till litteraturen som hon här presenterar.

Med tanke på att den skara människor och den boksamling som ingår i Jeffmars antologi alltså är mycket brokig, blir innehållets disposition förstås väsentlig för att den inte skall framstå som spretig. Titeln Till Marianne från A till Ö syftar på att hon helt enkelt har valt att placera författarna i bokstavsordning. Jag undrar om man inte med fördel skulle ha kunnat kategorisera dem enligt en annan princip, utifrån någon gemensam frågeställning till exempel, för att i högre grad tillåta dem att belysa och därmed indirekt kommunicera med varandra... Jeffmar lyckas ju för övrigt själv övertygande - och underhållande - förmedla att litteratur möjliggör just möten mellan människor.

Upplivande möten med författare

I antologin Till Marianne från A till Ö lyckas Marianne Jeffmar både övertygande och underhållande att förmedla att litteratur möjliggör möten mellan människor, skriver Maria Wennerström Wohrne.