Upplösning, empati & avslut

Poeten och radiomannen Willy Granqvist var vid Sveriges Radio i Stockholm i många år. Han var en välkänd röst för många. Sensommaren 1985 skulle han bryta upp för ett arbete som producent på SR Malmö. Då tog han sitt liv. Frågan varför inställer sig. Ett lite för enkelt svar är kanske att det var en rädsla för det omflytten, med nya uppgifter och ansvar, skulle innebära. Den som bekantar sig med Granqvists poesi ser tydliga stråk av ett behov av frihet och en blick som lierar sig med det oförstörda barnets.

Samlade skrifter del 4 är också ett avslut. Uppsalapoeterna Magnus Ringgren och Krister Gustavsson fick idén till att återutge Grankvists 10 böcker i samband med ett temanummer i litteraturtidskriften BLM nr 1, 1999. Den första delen kom 2005 och nu fem år senare är gärningen fullbordad. Anledningen till återutgivningen är det stora intresse yngre poeter har visat författaren och att det har varit svårt att få tag på hans böcker, skriver redaktörerna i ett av det utmärkta efterord som finns i varje bok. Utgivningen betyder förstås också att Willy Granqvists författarskap kommer att räddas till eftervärlden. Det får vi vara redaktörerna evigt tacksamma för.

Det kanske mest säregna i Willy Granqvists dikter är den klara blicken på världen, känslig för stämningar. Den avläser tingens känslor - ja, också det döda har liv i Granqvists poetiska universum. Bilden jag får av det jag som skriver poesin är en lyssnande och empatisk, lekfull och fantasirik människa. När poeten närmar sig det lärda så är det med dessa egenskaper - han går många steg längre än arkeologen och vetenskapsmannen i sitt betraktande - utnyttjar egentligen bara poetens privilegium att tolka fritt. Men det är uppseendeväckande för att det är ett ovanligt förhållningssätt i samtidens poesi.

Titlarna på de tre böcker som finns samlade i del 4 är: Mörkret (1982), Glömskan (1985) och Natten (1987). Det är lockande att också tänka sig att med de namnen är författarens öde förståeligt. Granqvists dikt är djupt personlig. Även om det går att känna igen ett temperament och ett slags känslighet genom alla hans böcker så är det bara ett brottstycke av en levande människas komplicerade väv av känslor och viljor som ryms på en boksida. Alla gissningar utifrån poetens dikt och biografiska uppgifter är fåfänga.
Kanske skulle man kunna säga att Willy Granqvists texter bär en älskandes blick på världen. Han tar hand om, lyssnar in, förstår och uttalar den med största varsamhet. Detta gör sig inte minst påmint i en dikt i samlingen Glömskan: Till en nioårig indianpojke. Den handlar om hur några vetenskapsmän grävt ut en offerplats och placerat fyndet på museum. Poeten låter sitt inre barn tala till indianpojken. Det är ett samtal bortom vetenskapens trubbiga redskap som mest ser de yttre egenskaperna.
I den fantastiska långdikten Natten har något skett med Granqvists poesi. Här finns en blandning av högt och lågt. Här finns en slags smärtsam humor och en vardaglig slängighet. Poeten har gett sin dikt fria tyglar, den exploderar över sidorna. Allting verkar vara i upplösningstillstånd. En återkommande bild är att en man sitter och räknar sandkorn. Kanske för att hålla ihop sin värld, för att den inte helt ska falla samman.

Att ett litet förlag som Lejd ger ut en poets samlade verk är beundransvärt. Projektet har varit kantat med en del motgångar, t ex av nedläggningen av Fibs-Lyrikklubb, vilken var en självklar och bra distributionskanal. Poesiutgivning är det minst lukrativa man kan syssla med. Lejd gör en god gärning som räddar stora kulturella värden till en eftervärld som lider nöd på just det som Granqvists lyrik bär. Att det måste till ideella krafter för att ro iland ett sådant här arbete är ett kulturpolitiskt misslyckande. Man får helt enkelt tacka alla i utgivningen inblandade för det arbete de lagt ner.
Granqvists samlade skrifter sista del innebär inte ett slut helt och hållet. Vi fick se några postuma dikter i UNT i julas och det kan komma mer när Ringgren och Gustavsson går igenom poetens efterlämnade papper.

Upplösning, empati & avslut

Det lilla förlager Lejd och redaktörerna Krister Gustavsson och Magnus Ringgren gör en jättegärning som räddar Willy Granqvists författarskap. Magnus Dahlerus läser med tacksamhet.