Uppror mot radikalfeminismen

Med sin bok Porr, horor och feminister vill Petra Östergren ytterst ifrågasätta det radikalfeministiska budskapet att mäns våld mot kvinnor är strukturellt betingat och att pornografi och prostitution är uttryck för patriarkal dominans. Detta gör hon dels genom att djupstudera pornografiskt material, dels genom att intervjua prostituerade kvinnor som berättar om sin positiva syn på den verksamhet de bedriver.

En bärande tanke för Östergren är att sexköpslagen och andra hinder samhället sätter upp för sexuella handlingar är det största problemet för en grupp kvinnor som alla ägnar sig åt att medverka i porrfilmer och/eller sälja sex. De kvinnor och män som agerar mot dessa företeelser, bland annat radikalfeminister, gör kvinnorna en björntjänst. De borde ställa upp för alla kvinnor, men, menar Östergren, i stället utesluter de stora grupper. Och de gör det utan att ha någon empirisk kunskap om vad pornografi och sexköp egentligen handlar om. Detta vill Östergren råda bot på.

Östergrens definition av porr och prostitution är att det är "en kommersiell handel med handlingar som har sexuella innebörder för de inblandade". Dessa handlingar är, menar hon, om de sker i samförstånd mellan vuxna, inget att skam- eller tabubelägga. Dock vill hon i sin definition inte inbegripa handlingar mellan vuxna och barn. Sexuella handlingar mellan vuxna och barn betraktar hon som övergrepp och hon vill inte använda begreppet barnporr utan i stället tala om "inspelade sexuella övergrepp på barn". Sex mellan människor och djur innefattas dock, med hänvisning till att det inte är förbjudet i lag.

Det är både intressant och svårt att läsa Östergrens bok. Intressant därför att hennes empiri ser så annorlunda ut än i andra sammanhang där porr och prostitution diskuteras i enbart negativa ordalag, svårt därför att hennes synnerligen liberala hållning till porr och prostitution är så omstörtande för den som vant sig vid att förhålla sig enbart avvisande till fenomenen. Blotta tanken på att hyra en porrfilm och sedan sitta och titta på den känns säkert omöjlig för de flesta. Att föreställa sig att erbjuda sin kropp till främmande (män) för könsumgänge känns kanske ännu mer främmande och skrämmande.

Östergrens idé är dock att vi måste inse att vårt kulturella förhållningssätt gentemot porr och prostitution bygger på sexfientlighet. Vi har laddat sexualitet och könsdelar med negativa konnotationer och kommer därför att betrakta dem som tabuerade trots att de "i sig" inte är det. Östergren har naturligtvis rätt i detta. Det är kulturen som förbjuder oss att se porr och prostitution som likställda med andra aktiviteter som t. ex. skräckfilm eller utmanande klädsel. Sexualitet är - har vi också lärt oss - något som bör hållas privat och undandras andras blickar och det finns kulturella förväntningar på att särskilt kvinnor skall göra kopplingar mellan kärlek och sex. En "riktig" kvinna har sex endast med en man hon älskar.

Som etnolog är jag alltså redo att ge Östergren rätt i att kulturella föreställningar ligger bakom vår syn på sexualitet och kropp. Det betyder dock inte att jag som kulturell varelse är beredd att bryta mot dessa föreställningar. Det skulle kunna få förfärliga konsekvenser för mig både som privatperson och som yrkesverksam, eftersom samhället skulle vidta sanktioner mot mig. Skulle jag t. ex få fortsätta undervisa ungdomar om jag samtidigt var porrstjärna eller gatuprostituerad?

Det finns en rad fenomen som jag som etnolog finner mycket fascinerande ur ett kulturellt perspektiv, men som jag som privatperson samtidigt tycker illa om. Det kan gälla dokusåpor, rapmusik och graffiti. De är alla ur vetenskaplig synvinkel intressanta uttryck för vår tid och vårt samhälle, men de är också plågsamma påminnelser om självisk ytlighet, drogromantik och skadegörelse. På samma sätt som jag har ett dubbelt förhållningssätt till dessa fenomen har jag det till pornografi och prostitution.
Jag har ingen fördömande attityd till de kvinnor som säljer sex, men jag menar ändå att det finns problem med dem. Finns det verkligen ingen koppling mellan prostitution och kvinnors fortsatta underordning? Leder inte porr och prostitution till brottslighet som droghandel, penningtvätt och människohandel? Är det inte för att bevara sin självaktning som de prostituerade kvinnorna i Östergrens bok alla säger sig vara nöjda med sitt val av syssla? Eller är jag bara förblindad av kulturens boja? Jag överlåter till läsarna att fundera över detta övertygad om att Östergrens bok kommer att väcka mycket debatt under lång tid.
Men jag förbehåller mig personligen rätten att inte ha blivit övertygad av hennes argument. Jag ifrågasätter också att hon så lättvindigt avfärdar alla negativa sidor av pornografi och prostitution. Det finns trots allt många vittnesbörd om den misär som drabbar kvinnor på dessa områden. Jag förbehåller mig även rätten att anse att det visst finns strukturella orsaker till mäns våld mot kvinnor. Det får kvinnor bittert erfara varje dag.

Uppror mot radikalfeminismen

Petra Östergrens bok är intressant läsning, men Agneta Lilja övertygas inte av författarens argument.