Vacker och omskakande roman
Med sedvanlig skärpa och svidande precision beskriver Nobelpristagaren Toni Morrison ett hårt och skoningslöst samhälle i i romanen Kärlek, som kommer ut i dag. man läser den med stor behållning, skriver Catrin Ormestad.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
älskats av dem alla, och ett nedgånget badhotell.
I handlingens centrum står Heed och Christine, två äldre damer som bor tillsammans i ett stort hus på USA:s östkust. I barndomen var de bästa vänner, men det enda som de nu har gemensamt är ett ömsesidigt hat som förpestar varje del av deras tillvaro. Upprinnelsen till osämjan är Heeds giftermål med Bill Cosey, Christines farfar, som på trettio- och fyrtiotalet ägde ett badhotell som blev innestället framför andra bland välbärgade svarta.
Trots att de båda flickorna var jämngamla och fortfarande lekte med dockor blev Heed således Christines farmor. Men i Bill Coseys liv fanns också flera andra kvinnor, svärdottern May, kokerskan K och hans äls-kade Celestial, var och en
med sitt eget intensiva förhållande till honom och varandra. Inte ens hans död kan få stopp på det hjul av kärlek, hat, svartsjuka, beundran och rivalitet som snurrat runt Bill Cosey och hans pengar, ända sedan han gifte sig med den elvaåriga Heed.
Underliggande spänningar
In i denna härva av svek, förräderi och beroende stiger en dag den intet ont anande Junior, en ung kvinna som svarat på en tidningsannons om ett "konfidentiellt arbete" som Heed vill ha utfört. Hennes ankomst blir den katalysator som för upp alla underliggande spänningar till ytan i den slutgiltiga uppgörelsen om arvet efter Bill Cosey — det känslomässiga såväl som det materiella.
Kärlek är en tät och inlevelsefull roman, vibrerande av starka känslor, de litterära figurernas såväl som författarens. Engagerat och med säker hand väver Toni Morrison ihop en mängd färggranna och tilltrasslade livstrådar som
tillsammans kommer att bilda ett intrikat mönster med vackra och förskräckande detaljer. Närgånget granskar hon ett antal mänskliga urtillstånd, hat, kärlek, avund och stolthet, utforskar deras komplexitet och tvetydighet, men vidgar också perspektivet bortom det individuella och personliga.
Lika mycket som att vara en roman om fem kvinnor är Kärlek en berättelse om den svarta, medellösa amerikanska underklass som Toni Morrison så ofta skriver om.
I hennes böcker blir de enskilda berättelserna ett sätt att åskådliggöra ett större kulturellt och socialt problem som inte sällan handlar om de svarta kvinnornas utsatthet i ett Amerika inpyrt av fattigdom, hopplöshet, diskriminering och chauvinism. I den nya romanen beskriver hon med sedvanlig skärpa och svidande precision en klaustrofobisk kvinnlig tillvaro där sex är en bytesvara, trygghet en ring, och männen det nav som allting kretsar kring. Initierat, och stundom indignerat, skild-rar hon hur kvinnorna kuvas och förtrycks, sviks och förbrukas, men också hur de gör motstånd och ibland lyckas bilda allianser med andra kvinnor, vilka dock genast spricker. Trots att Morrison omfamnar sina karaktärer med åtskillig lojalitet och sympati är hon hård i sin kritik av deras brist på solidaritet.
Det är i själva verket ett krig på tre fronter som böljar genom boken — mellan svarta och vita, män och kvinnor, och mellan kvinnorna själva. Fram tonar bilden av ett hårt och skoningslöst samhälle, organiserat efter socialdarwinistiska principer, där alla klättrar på alla för att överleva och de svagaste hänsynslöst utnyttjas. I Kärlek är dessa oftast kvinnorna.
Samhällskritiken får ytterligare en klangbotten i det faktum att boken spänner över hela tre generationer. Trots att samhället förändras och de svartas situation förbättras har kvinnorna en fortsatt svag och sårbar ställning. Om kvinnorna i Heeds och Christines generation riskerade att giftas bort före den första menstruationen riskerar Junior och hennes tjejkompisar att utsättas för en gruppvåldtäkt. Tiderna må vara annorlunda, men utsattheten är densamma.
Allt är läsvärt
Att Toni Morrison är en skicklig berättare torde ingen längre kunna betvivla. Allt hon skriver är läsvärt, och Kärlek är inget undantag. Det är en roman som omedelbart fångar läsaren och som sedan inte släpper taget, trots att intrigen slingrar sig fram längs många ordrika sidospår innan alla gåtor har fått sin slutgiltiga lösning. Mängden av personer och konflikter gör också att inte alla får den rondör som man hade kunnat önska. Bokens egentliga huvudgestalt, den avgudade Bill Cosey, förblir t ex något vag, och det blir följaktligen också anledningen till Heeds och Christines stridigheter.
Inget av detta påverkar dock det faktum att Kärlek är en vacker och omskakande roman, full av konflikter och såriga intriger, men också av värme, medmänsklighet och, faktiskt, kärlek. Man läser den med stor behållning.
Catrin Ormestad