Vägledning i Bergmanland

Att Ingmar Bergman är en av de mest kända svenskarna i världen är ett välbekant faktum. Det är också alltid intressant att notera hans genomslagskraft i de mest skilda kultursammanhang. Själv minns jag ett par japanska studenter som var saligt överlyckliga över bara det faktum att få stå utanför hans barndomsbiograf Slotts här i Uppsala. Hans genomslag och popularitet har säkert olika bevekelsegrunder, vilket i sig också kan vara en förklaring. Det finns alltid något för alla oavsettens kulturella preferenser. Följaktligen har litteraturen om honom i form av böcker, avhandlingar, essäer, tidningsartiklar och recensioner under de drygt 60 år han varit verksam växt till ofantliga proportioner.Som en vägledning i denna djungel har nu Bergman­fors­karen Birgitta Steene, länge verksam i USA, sammanställt en referensguide på engelska, en bokstavlig tegelsten på 1 150 sidor, där man kan följa alla upptänkliga stigar. Den tar upp skilda fält som hans filmer, tv-produktioner, teateruppsättningar både på scenen och i radio samt en del övriga aktiviteter, vilket skvallrar om en spännvidd som är ganska unik. Varje produktion i något av dessa medier är noggrant dokumenterad med redogörelse för innehåll, mottagande och förteckning så långt det låter sig göras av recensioner, artiklar och i vissa fall bokstudier. Filmen och teatern har sedan tidigare varit väl omskrivna i skilda studier men den mycket omfattande radioteaterverksamheten får nu här en grundlig redovisning. Till detta kommer naturligtvis kapitel som tar upp allmänna studier, intervjuer samt hans eget skrivande. Där kan man som bara ett tecken på den internationella berömmelsen se hur många översättningar det finns av egna böcker som Laterna Magica och Bilder till exempel. Det finns kommentarer till posterna som gör att volymen också kan läsas som en textbok. Steene har i flera fall lagt upp presentationen kring vissa tematiska kluster vilket ger en klarare översikt.Det är till exempel noterbart att vad gäller filmerna följa hur de små rännilarna av skrivet material vad beträffar de första filmerna växer ut till floder i takt med den internationella berömmelsen. Först var det Danmark i slutet av 40-talet, sedan började han få ett visst genomslag i Västtyskland och i Italien några år senare följt av den stora uppskattningen i Frankrike. Kring 1959 var det dags för USA. Ett första tecken på det är när han blev omslagspojke i tidskriften Time 1960. Då hade han redan hunnit bygga upp en avsevärd berömmelse på den södra halvan av den amerikanska kontinenten. Av kritikgenomgången beträffande de förs­ta filmerna kan det vara intressant att notera att den gängse uppfattningen att han till en början möttes av oförståelse är en myt. Det var flera kritiker som från första början var på det klara med hans begåvning, bland andra denna tidnings huvudkritiker Thorsten Ek­lann, signaturen Pir Ramek.