Vägval för framtiden
Alla, inte bara beslutsfattare, bör läsa Per Borgs bok, uppmanar Ingemar Mundebo.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Per Borg gör en rejäl genomgång av välfärdspolitikens milstolpar och brytpunkter. Han skriver om välfärdspolitikens framväxt och expansion, om nyorientering och systemskiften och om framtidens möjligheter och problem. Det bör betonas att han är starkt positiv till välfärdens värderingar. Han vill ha en hållfast välfärdspolitik, men menar att behoven i framtiden kommer att vara större än våra möjligheter att tillgodose dem, detta bl a därför att kraven och förväntningarna ökar, samtidigt som det är svårt att effektivisera produktionen av välfärd och att i erforderlig grad höja skatterna.
Han menar att vi måste bygga den framtida välfärden både på offentligt och enskilt ansvar, både på politik, marknad och enskilda insatser.
Per Borg räknar med att vi kommer att bli rikare i Sverige samtidigt som den offentliga sektorn blir fattigare. Detta kan synas paradoxalt, men ändå vara sant. Vi kan bli rikare i meningen större privat konsumtion, bilar, bostäder, båtar, elektronik etc, fattigare i meningen att behovet av vård, omsorg och utbildning kommer att växa mer än resurserna. De ökade behoven kommer inte att kunna tillgodoses enbart med offentliga insatser. Människorna själva måste i ökad utsträckning ta ansvar för sin välfärd. Om vi inte själva i tid förmår förändra kommer vi längre fram tvingas göra det och då i sämre former - en oordnad reträtt.
Några kan göra det lätt för sig genom att säga att hans utgångspunkt är fel. Resurserna kommer att räcka, vi kommer att minska vår privata konsumtion och i stället öka den offentliga, dvs kraftigt höja skatterna. 2010-talet kommer inte att bli det krisernas decennium som Borg talar om. Och just nu, då tillväxten i ekonomin är ovanligt stark, vill många resonera så. Men så goda tider har inte varit vanliga för längre perioder och kommer inte heller att bli det. Därför måste vi ta Borgs resonemang på allvar.
Nu måste vi söka nya svar på tre viktiga frågor, menar han.
Behovsbedömning: vilka behov skall tillgodoses och hur skall det ske?
Finansiering: vem skall betala och hur skall det ske?
Tillhandahållande: vem skall producera/förvalta och hur skall det ske?
Borg menar att det finns en betydande tröghet i hantering av frågor av det slaget. Det finns en osäkerhet om den nya verkligheten, men också en allmän ovilja, ett mentalt motstånd, att ens diskutera. Vid några tillfällen har emellertid partier och organisationer förmått hantera omfattande systemförändringar och vi kan lära oss av det. Han nämner bl a en ny inriktning av bostadspolitiken år 1992 och ett nytt pensionssystem år 1994. Han skildrar ingående vägarna mot en ny politik, de trögheter, det motstånd, som fanns.
Nu är fortsatta systemförändringar nödvändiga på ett par andra områden, menar Borg. Först gäller det de andra socialförsäkringarna, där ett förslag till lösning redovisades förra året. Därefter gäller det sjukvård och äldreomsorg, inte främst i den form som Ansvarskommittén nyligen föreslog med nya regiongränser, utan i den mening som de tre frågorna ovan omfattar och också frågor om valfrihet, mångfald, medborgaransvar och finansiering.
Hur kan vi övervinna trögheten för fortsatta förändringar? Borg menar att det behövs blocköverskridande samarbete och långsiktigt, tålmodigt arbete. Han skriver framför allt med adress till sitt eget parti (Borg är socialdemokrat och var statssekreterare huvuddelen av 80-talet), men alla partier och organisationer bör lyssna till vad han säger. Nuvarande ordning är nämligen inte ett alternativ för framtiden.
Borg skriver engagerat och lättläst. Hans bok är värd att läsa inte bara av beslutsfattare på olika nivåer. Den handlar ju om frågor som berör oss alla.
Per BorgReform eller reträtt - välfärdspolitikens vägval
(Hjalmarson & Högberg)
(Hjalmarson & Högberg)