Vår man i Berlin

Generalmajor Curt Juhlin-Dannfelt föddes 1888 och avled 1968 vid 80 års ålder. Som son till en överste, och uppvuxen på garnisonsorten Karlsborg vid Vättern, var det förmodligen självklart för honom att välja den militära banan. Dannfelt började sin karriär vid Livregementets grenadjärer och förflyttades i sinom tid till det Skånska husarregementet i Helsingborg. Efter krigshögskolan 1917-19 fick han en tjänst på generalstaben.

Riksdagens dramatiska nedrustningsbeslut 1925 reducerade antalet ridande skvadroner vid det svenska kavalleriet från 50 till tretton. För att rädda sin hotade karriär beslutade Dannfelt att växla spår och satsa på den militära underrättelsetjänsten. Som svensk militärattaché i Berlin under hela den nazistiska epoken, från sommaren 1933 till 1945, kunde Dannfelt följa den tyska upprustningen på nära håll och fortlöpande förse den svenska regeringen med het information från ett antal såta vänner inom den tyska krigsmaktens högsta ledning. Efter krigsslutet tjänstgjorde Dannfelt en kortare tid som chef för Sektion II (underrättelsesektionen) vid försvarsstaben. De sista åren före pensioneringen, från 1948 till 1952, var han försvarsattaché på den svenska ambassaden i Moskva.

Om Dannfelts liv och karriär handlar boken I Hans Majestäts tjänst. Författaren Staffan Thorsell har varit redaktionschef på Expressen åren 1977-91 och tidningens chefredaktör från 1997 till 2001. För tre år sen slog han igenom som andravärldskrigethistoriker med boken 'Mein Lieber Reichskanzler' som behandlar Sveriges kontakter med Nazityskland under kriget. Bland de källor som Thorsell haft tillgång till för den nya biografin kan - förutom arkivmaterial - nämnas Dannfelts opublicerade minnesanteckningar och en uppsjö av privata brev som han skickade hem till familjen i Stockholm.

Som underrättelseexpert och militärattaché i lejonets kula var Dannfelt utan tvekan en av de dolda makthavare som sällan uppmärksammats av historikerna trots att tusentals spaltkilometrar skrivits om Sveriges roll under kriget. "Denne officer har under hela andra världskriget genom sin klarsynta och objektiva rapportering gjort Sverige större tjänster än någon annan i motsvarande ställning!" skrev försvarsstabschefen Carl August Ehrensvärd exempelvis under den så kallade vitboksdebatten 1947 när ett antal kritiska politiker och opinionsbildare försökte göra Dannfelt till syndabock för krigsårens anpassningspolitik mot Nazityskland.

I tusentals rapporter och inofficiella handbrev som Dannfelt skickade hem till UD och andra makthavare i Stockholm rådde han regeringen att ligga lågt för att inte reta den hetlevrade Hitler och provocera fram en konflikt som med all säkerhet skulle mynna ut i en tysk ockupation av Sverige. Med få undantag valde regeringen, och kungen Gustaf V, att följa den pragmatiska småstatspolitik som Dannfelt rekommenderade, konstaterar Thorsell.

I rapporterna till UD, Sektion II och försvarsstaben höll sig Dannfelt alltid till kalla fakta och avslöjade aldrig vad han egentligen tyckte om de brutala terrorregimerna i Nazityskland och Sovjetunionen. För det mesta var han försiktig även i de privata breven, men ibland tog han bladet från munnen och delgav hustrun Margareta sitt hjärtas mening. Hösten 1939, när det stod klart för de flesta att Hitler sålt ut de tre baltiska staterna till Stalin, skrev han exempelvis till sin fru: "Jag hatar Hitler och hans anhang mer än någonsin! Den tyska propagandan är för närvarande så otäck att man blir sjuk av att höra den, äckligt självbelåten och övermodig. Måtte en gång rättvisa komma!"

De första åren efter maktövertagandet bedyrade Hitler inför världen att hans regim var fredlig. Den våldsamma upprustningen skedde i hemlighet. Men Dannfelt lät sig inte lura, skriver Thorsell. Redan på sensommaren 1933, i en av sina första rapporter, noterar han att Tyskland börjat organisera ett flygvapen och att landet var på väg att bygga upp en formidabel miljonarmé. I slutet av september 1939, när de skenbart så såta vännerna Hitler och Stalin just höll på med att stycka det besegrade Polen, förutspådde Dannfelt ett framtida krig mellan de två stormakterna.

När kriget på Östfronten bröt ut vid midsommartiden 1941 trodde han - precis som de flesta - att stalinregimen skulle kollapsa på några veckor men redan i juli samma år började han undra om inte Hitler tagit sig vatten över huvudet. Sent i oktober 1941 skrev Dannfelt sin första rapport om nazisternas folkmordspolitik mot sovjetiska judar som han skickade till chefen Carlos Adlercreutz på Sektion II. Det dokumentet har, konstaterar Thorsell, försvunnit från Försvarsstabens arkiv. Den tandlösa svenska tigern vågade inte, som ovan noterats, knysta om något som kunde störa den kitslige tyske Führern.

Jag har inget att invända mot dramaturgin och faktaurvalet i dannfeltbiografin I Hans Majestäts tjänst. Thorsell har skrivit en spännande bok som bidrar till att kasta ljus över en mörk period i Sveriges moderna historia.

Vår man i Berlin

Som militärattaché i Berlin 1933-1945 var Curt Juhlin-Dannfelt en av historiens dolda makthavare. Nu tillägnas han en biografi av Staffan Thorsell. En spännande bok, skriver Carl-Johan Gardell.