I november öppnar en ny basutställning på Vasamuseet i Stockholm där man visar hur det hade gått till om skeppet någonsin hade fått möjlighet att gå ut
i strid mot annat än sin egen ofullkomlighet och tidens tand.
I England kan man beskåda HMS Victory, segrarskeppet från slaget vid Trafalgar 1805 som faktiskt fortfarande är i brittiska marinens tjänst, låt vara som minnesmärke. Utanför Savannah i USA ligger flera bemärkta skepp som antingen varit i elden under Andra världskriget eller representerar tekniska landvinningar.
I Sverige har vi Vasa.
Man ska förstås inte dra några växlar på nationalkaraktärer och så vidare. Skeppet Vasa har trots att det bara seglade drygt en kilometer innan det sjönk mycket att ge både som forskningsobjekt och som en spännande nyckel till en annan tid.
Det var ju också en triumf i sig att hämta upp detta skepp och återställa det i ett så bra skick som man har gjort. Det är i år 50 år sedan man kunde skymta de stympade masterna ovanför vattenytan för första gången på mer än 350 år.
Anders Wahlgren tar vara på det pedagogiska värdet av skeppet i sin bok Vasa 1628 – Människorna Skeppet Tiden. Det är en lättläst, tydlig och vacker bok där han berättar om hur det var i Sverige 1628. Mycket av hans fokus ligger på bärgningen och återställandet. Det är en som helhet riktigt bra introduktion till perioden runt olyckan likaväl som tiden för bärgningen för femtio år sedan.
Boxen Vasa – Historien om ett skepp innehåller ett digert material: en in-
gående berättelse om tillkomsten av fartyget, den dramatiska bärgningen, ett antal faksimil av olika tidsdokument, många fotografier samt en film om Vasas historia och en fribiljett till Vasamuseet. Det är inte minst en rolig låda att studera tillsammans med historieintresserade barn.
Vasa lever och är, åtminstone med konstgjord andning, ett praktfullt skepp i sina bästa år.