Verkligheten avklädd

Lars Sund tar god tid på sig i sitt skrivande och lämnar inget åt slumpen. Men så har han också genom sin anknytning till sagans och magins världar och sin teoretiska medvetenhet gjutit nytt liv i Finlands svens-ka litteratur. Efter åtta års tystnad lät han Colorado Avenue 1991 brisera på bokmarknaden. Här berättas med episkt bred penselföring om några människoöden i den fiktiva socknen Siklax i den svenskösterbottniska skärgården mellan åren 1893 och 1929.Det är Amerikaemigrationens, världs-, inbördes- och frihetskrigets skede med allt vad det innebar av jägarrörelse och i mindre skala förbudstid och spritsmuggling. Den sammanhållande gestalten i den brokiga samlingen av levnadslopp var den modiga, praktiska och kraftfulla Rödskärs-Hanna, berättarens morfars mor, som efter sin återkomst från utvand­ringsförsöket gick under benämningen Dollar-Hanna.Hanna och hennes barnVid sidan av Hanna porträtterades hennes två barn, dottern Ida och främst sonen och storsmugglaren Otto, berättarens morfar, som på romanens slutsidor försvinner spårlöst från norra Kvarkens farvatten, efterlyst för mord. Om hans öden under 30-talet och om vad som hände i Siklax under hans frånvaro får läsaren besked i den sex år senare utgivna Lant­handlers­kans son, som även skildrar Idas äktenskap med den olycklige Gustav Smeds och Lapporörelsens förödande inverkan på gemenskapen och samhörigheten i Siklax.Nu ­— efter tretton år och knappt 1 400 sidor — sätter Sund punkt för sin krönika med den omfångsrika volymen Eriks bok, där berättelsen förts vidare upp genom tjugonde århundradet och koncentrationen riktas mot en ny generation. Dollar-Hanna, Otto och Ida är fortfarande med, men titelpersonen är nu Idas son och brett utrymme ägnas även Margareta och Charles Holm, berättaren Carl-Johan Holms föräldrar. Räknar man med Hannas mor och krönikören själv, "berättelsens dräng", spänner skildringen således över fem generationer.Fristående delarNågon svårighet att följa med i händelseförloppet bereder dock inte denna rikedom av släkter och intriger, eftersom de tre romanerna hakar i var­andra och centrala scener återkommer med en lätt förskjutning i belysningen. Erik är således med i slutpartiet av den första delen, där Margaretas födelse under dunkla omständigheter också vidrörs. I volym två tangeras återigen Eriks och Margaretas inträden i livet. De tre romanerna kan alltså utan besvär läsas var och en för sig.Liksom i trilogins föregående delar skildras här en emigrants återkomst till hembygden. Inledningen utspelas i Lake Worth i Florida, där Erik Smeds, numera pensionerad överste i den amerikanska armén, på TV bevittnar Gorbatjovs avgång som Sovjetunionens president och kommunistimperiets fall. Under starka våndor beslutar han sig för att efter 47 år vända åter till Sik­lax, "osanningens landskap", för att möta sitt förflutna och slå sig till ro under sina sista år. Via spaningssatelliten EpR1 (Episk Realism1) följs Eriks vankelmodiga bilresa mot sitt ursprung och sammanträffandet med kusinen Margareta och berättaren.Dråpliga episoderÄven här vimlar det av till skrönans genre hörande osannolika sammanträffanden och dråpliga, absurda situationer. Man kan som exempel anföra bussen Selmas sorgliga öde och hur det kom sig att det bidrog till att 6:e SS-divisionen Nord utrymde Rovaniemi och brände staden. Hur språkförbistring och dåliga telefonförbindelser föranledde en opåkallad dödförklaring är ett annat prov på drastiskt fabulerande.Men som man kunde notera redan i föregående volym är detta inslag nu mer dämpat, tonen mer allvarsmättad och i stort sett i avsaknad av gemyt och värme. Något annat var knappast att vänta med tanke på att Sund nu rör sig på vinter- och fortsättningskrigets samt det kalla krigets blodiga respektive beräknande och intriganta arenor, där oheliga allianser, försåt och lögner hör till dagens agenda. I beskrivningarna av Eriks karriär i underrättelsetjänsten och inblandning i den hemliga operationen Stella Polaris tappar berättelsen tempo. USA-äventyren förmår inte fängsla i samma utsträckning som de inhemska upptågen, till exempel den loje Charles utveckling från osannolik prickskytt på ett regemente under ledning av befäl hämtade ur Fänrik Ståls sägner till uppskattad konstnär. Några reproduktioner av hans alster återges dock inte på grund av "förläggarens snålhet".Sprit- och sedermera människosmugglaren Otto Näs har i likhet med CIA-agenten Erik all anledning att hölja sina aktiviteter i dunkel, men medan den förres mustiga äventyr tilldrog sig intresse framstår Erik som en snarast träaktig maktens hantlangare, utan större djup och dimension, en förkrympt kopia av sin kusin Margaretas far.Som en av bokens höjdpunkter framstår redogörelsen för vad som hände torsdagen den 30 november 1939, Finlands ödesstund, då ryssarna släppte sina bomber över Helsingfors. Men det var också en skickelsediger dag för Siklaxborna.Slutscenen i Lanthandlerskans son utspelades denna dag, men Sund bygger nu ut den och ger en överdådig skild­ring av vad som följde i dess spår: ransoneringar, dansförbud, konstgjorda tyger av cellulosa, skor med träsula och ovanläder av kraftpapper, en diet på makaronivälling, kålrotslåda och hallonbladste. Kris- och krigstidsatmosfären är övertygande och suggestivt tecknad.Kronologiska kastÅtskilligt i den av liknelser alltför mättade texten känns igen från de tidigare romanerna, bland annat den episodiska kompositionen med våldsamma kronologiska kast från Sik­laxbornas fejder och vardagsliv över finsk utrikes- och inrikespolitik till de världshistoriska skeendena. Den i hög grad synlige berättarens försök att via fotografier, brev och forskning i arkiv vaska fram en sanning misslyckas återigen. Han, eller de döda han samtalar med, desavouerar ofta desvar de tycker sig kunna skönja.Verkligheten avkläds de mytlager historien och traditionen svept in den i, olika versioner föreslås, men den slutliga sanningen tycks onåbar. Verkligt och overkligt blandas: "Sanning och lögn flyter ihop. Verkligheten ändras hela tiden. [- - -] Ljuger man bara tillräckligt mycket så kommer man till sist att finna att man talar rena rama sanningen och ingenting annat". Inga definitiva besked ges i denna dialogiska roman där den allvetande författaren avfärdas som en fiktion.Bland alla de högljudda och anspråksfulla röster i samtidslitteraturen som pockar på uppmärksamhet, men som oftast bara vill höra ekot av sin egen monolog, är Lars Sunds stämma — såsom gäller för alla med ett mer angeläget ärende av förblivande värde — en av de mer lågmälda. Kanske är tonen i årets bok mer förströdd och pulsen mer avstannad och visst kan man förstå författaren om han efter detta kraftprov vill säga farväl till sina aktörer och kasta blickarna mot nya områden. Ändå kan det inte förnekas att man blir intresserad av den märklige och undflyende Carl-Johan Holm. Men hans historia får nog varje läsare skriva själv.Pär Hellström