Vittnesmål från Roslagen

Erik Erikssons släktkrönika från Roslagen har nått fram till fjärde delen som utspelar sig vid tiden för andra världskriget. Författarens förtrogenhet med trakten är djup, konstaterar Charlotte Vybiral.

Erik Erikssons bakgrund lyser igenom i skildringen av hur andra världskriget påverkade kustborna i Roslagen.

Erik Erikssons bakgrund lyser igenom i skildringen av hur andra världskriget påverkade kustborna i Roslagen.

Foto: Örjan Gran

Litteratur2009-06-10 08:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Generationerna har hunnit växla några gånger när det nu är dags för fjärde delen i Erik Erikssons släktkrönika som utspelar sig i och omkring Grisslehamn i Roslagen. Knappt ett och ett halvt sekel har förflutit sedan den stormiga natt på Ålands hav som fick inleda serien för ett par år sedan. I tur och ordning har vi fått läsa Det brinnande havet, Den blå stranden och Stormen, innan vi nu är framme vid andra världskriget och romanen De svarta molnens tid. Erik Eriksson ger en bild av en trakt som genom tiderna framförallt präglats av närheten till ett mäktigt hav. För kustbefolkningen är havet en källa till försörjning, men samtidigt är det oberäkneligt och skoningslöst. Medan männen går till sjöss, stannar kvinnorna på land. Ensamma i stugorna lär de sig stå ut med en ständig oro, ovissheten när en make, far eller son är ute till havs. För kvinnorna i familjen Nygren tycks den plågsamma väntan gå i arv. I generation efter generation ärver de dessutom ett smycke, en medaljong som bärs i en tunn kedja runt halsen. Denna medaljong lånas tidvis ut till de frånvarande männen som ett tecken på kärlek.

I De svarta molnens tid har Gerda som var ung i Stormen, uppnått medelåldern. De två barnen är utflugna; sonen Vilhelm är inkallad i flottan och dottern Magdalena får tjänst och hyresrum i Hallstavik. Lars, barnens far bor i en egen stuga. Han har en fiskebåt och klarar sig fint med fångsten, men livet är hårt och sprit finns det gott om i hamnen. Det går lätt att byta torsk och strömming mot genever eller starksprit, även ute till havs. Politiskt är det oroliga tider. Hitler är på frammarsch i Europa, men i romanens inledning är det stundande kriget fortfarande ett vagt hot i fjärran. Gerda intresserar sig för världsläget, läser gärna Norrtelje Tidning och Dagens Nyheter. Som extralärare i litteraturkunskap på Väddo folkhögskola tar hon upp texter av aktuella författare och diskuterar olika tolkningar och idéer med sina elever. Hon har anledning att oroa sig för dotterns umgänge. Är inte nya fästmannen en av dem som åker runt med färgpytsar och målar hakkors, eller krumelurer som de kallas av några ortsbor, på berghällar och ladugårdsväggar?

Erik Eriksson berättar
som alltid med säkerhet och precision. Förtrogenheten med traktens geografi, dess vikar, uddar och kobbar är djup. Som historisk skildring är De svarta molnens tid också mycket intressant. Här belyses Sveriges komplexa roll under andra världskriget. Författarens bakgrund som krigskorrespondent och journalist lyser igenom i det att händelseförloppet beskrivs rakt och sakligt. Samtidigt är romanen rik på detaljer som gör den levande. De närmaste dagarna innan Hitler går in i Polen skildras känsligt. En oro ligger i luften över Grisslehamn där endast ett fåtal sommargäster dröjer sig kvar. Då drar ett våldsamt åskväder fram över Roslagens kust. Ovädret blir som en varning för kriget som komma skall:

Det började på eftermiddagen den trettionde augusti, det var en onsdag. Vinden ökade i styrka, vågorna blev högre, de drev in från Ålands hav, de växte och fick vita skummande toppar. Och samtidigt tätnade molnen, de gick från grått till svart på någon timme, täta molnbankar packades samman, himlen såg farlig ut, till havs nuddade de svarta skyarna vattnet, allt blev snart ett enda blåsvart och dånande inferno.
Blixtarna ljungade. Först några enstaka fräsande ljussken, så allt tätare flammor och tjocka eldpelare som förband himmel och hav.

Under kriget trafikerar tyska fartyg farvattnen utanför Grisslehamn. Marinens sjöfartskontroll har till uppgift att inspektera dem och att bistå med svenska lotsar. På bevakningsbåten Skarp arbetar en av romanens nyckelfigurer, Gerdas vän Oskar. Erik Eriksson beskriver hur Skarp och dess lilla besättning möter upp tyskarna, hur Oskar kliver ombord på deras skepp och godkänner transporten med en signatur. Enligt höga order får han inte ifrågasätta lasterna, men nog är det krigsmateriel och soldater som finns på båtarna mot Finland. Gerda och Oskar delar samma starka övertygelse och i kampen mot nazismen, tar de stora risker. De är fåordiga karaktärer, men handlingskraftiga och rediga. Som hemliga spanare åt England räknar de skeppen och rapporterar om lasternas innehåll. Det är ett farligt uppdrag och när de dessutom gömmer en avhoppad tysk officer drar de polisens uppmärksamhet till sig.

De svarta molnens tid bygger på vittnesmål från fiskare, militärer och kustbor som upplevde krigsåren och transporterna under Tysklands anfall österut 1941-1943. Under sommaren kan man tillsammans med författaren besöka platser som beskrivs i romanserien. Mer information fås genom Grisslehamns turistbyrå.
En ny bok
Erik Eriksson

De svarta molnens tid
(Ordupplaget)