Vladimir Majakovskij lysande porträtterad
Boken Med livet som insats om Vladimir Majakovskij kröner Jangfeldts forskargärning, skriver Annika Bäckström.
Bengt Jangfeldt.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jangfeldt fullföljer med denna berättelse sitt engagemang från studentåren, då han under en stipendiatvistelse i Moskva under 70-talet började forska i den ryska futurismen - och knöt personliga förbindelser med dess kvarlevande, särskilt Lili Brik.
Sedan dess har Jangfeldt gjort mycket för att sprida kunskaper och intresse för denna historiska period och för Majakovskij. Dikter och manifest presenterades i Den vrålande parnassen (i samarbete med Gunnar Harding) 1976, Lili Briks minnesglimtar av Majakovskij kom i Fibs lyrikklubb 1974 och fängslade många unga. Den redovisar försöket till en ny livsstil: i en fast förbindelse på tre man hand. 1984 kom den sensationella utgåvan av Majakovskijs och Briks brevväxling 1915-30, Kärleken är alltings hjärta. Den publicerades för första gången på ryska i Sverige 1982.
Med livet som insats kröner Jangfeldts forskargärning på detta område. Den är lättläst och medryckande - man flyger genom de nästan 600 siorna som också upptar ett unikt bildmaterial. Det är den första biografi över Majakovskij som skrivits utanför Ryssland.
Vi får diktarens porträtt i närgången helfigur mot bakgrund av tidshändelserna. Översikten av revolutionen, med dess konsekvenser särskilt för konstnärer och intellektuella, är givande läsning.
Lösryckta fakta som kanske svävat fritt i ens medvetande faller på plats - som uppgiften om "filosofernas skepp", då 160 filosofer, författare, historiker, matematiker, jurister... hösten 1922 förvisades ur landet (några visserligen med tåg). Konkreta uppgifter om berömda forskares öden och insatser - Roman Jakobson, Viktor Sjklovskij, Osip Brik, Nikolaj Punin m fl - hur de mötte revolutionen, vart de tog vägen. Om den 1920 bildade, kortlivade Fjärran Östern-republiken, som under några år tjänade som reservat för ett mera fritt kulturellt skapande än som var möjligt under den hårdnande regimen.
Bilden av 1917 års ryska revolution framstår för många av oss som en sjudande nebulosa i böjan av förra seklet. Det kan då kännas nyttigt att ta del av en sån här resumé.
Men hur kan det ha känts för dem som upplevde revolutionen direkt?
Majakovskij och hans generationskamrater var unga, seklet var ungt. Man hade bevittnat en oanad teknisk utveckling, med bilar, flygplan, elektricitet. Bakom låg decennier av politiskt vanstyre och förtryck, upprorsrörelser, arkebuseringar. Vägarna ut i Europa stod öppna.
Det fanns förväntan,en beredskap att bryta med det gamla, att pröva nya möjligheter på livets alla områden.
Majakovskij drabbade huvudstäderna (Petersburg, Moskva) som en åska, då han började uppträda bland futuristerna. Han kom utifrån, från en lantlig provins (Georgien). Bakom sig hade han erfarenheter av politisk verksamhet i Moskva (för bolsjevikerna), av fängelsevistelser, av studier vid Skolan för måleri, skulptur och arkitektur. Där hade han träffat Burljuk - som upptäckte hams begåvning och hjälpte honom till kontakter. Dessa ledde så småningom till Lili och Osip Brik.
Jangfeldt följer deras förbindelse - som för Majakovskij blev en livlina, så långt den räckte. Han gör det med inlevelse och stöd av tryckta och otryckta källor, utan definitiva svar på alla uppkomna frågor.
Jag stöts av en i viss mån stereotyp syn på kvinnor. Lili karaktäriseras som "promiskuös" till sin läggning. Motsvarande tendenser hos Majakovskij och andra manliga agerande accepteras som något självklart.
I själva verket väcker Lilis personlighet, så som den framgår av berättelsen beundran: hennes intelligens, mångsidiga aptit på livet, beredskap att pröva nytt, hennes generositet - och trofasthet trots allt i det väsentliga. "Kärleken är livet" - säger Majakovskij i ett brev till Lili 1923 - det är det viktigaste. Ur den springer mina dikter, mina handlingar och allt övrigt. Kärleken är alltings hjärta...
Majakovskijs och Lili Briks förbindelse går som en röd tråd genom berättelsen. Dess tragiska upplösning fanns förebådad i Majakovskijs diktning och personlighet redan från början.
Majakovskijs poetiska värde har ifrågasatts. Att Sovjetmakten under Stalin utnämnde honom till sin främsta poet har legat i vägen - att man med Pasternaks formulering tvångsinförde honom som potatisen under Katarina II.
Man bör dock lägga märke till det spontana intryck som han gjorde på ledande poeter i sin samtid - Pasternak, Tsvetajeva, Chlebnikov. Och senare på den unge Ajgi - också han från en avkrok i landsorten. Majakovskijs framträdande, hans sätt att behandla vers bedövade dem. De fick medvetet göra motstånd för att inte alltför tydligt hamna under hans inflytande.
Han har genom sin egen kraft nått fram också till de unga hos oss, över alla språk- och kulturgränser. Musikgruppen Nynningen med sin inspelning under 70-talet av För full hals må nämnas.
Majakovskijs självmord skakade alla. Det markerar inledningen till stalinismens mörkaste decennium, gav upphov till rykten som ännu kan höras bland hans landsmän. Pasternak säger om det 1957 i sitt "Försök till självbiografi" : mitt intryck är att Majakovskij sköt sig av stolthet, därför att han fördömde något inom sig eller omkring sig som hans självkänsla inte kunde förlika sig med.
I den tidigare självbiografiska berättelsen Lejdebrev (1931) utgör rummet där Majakovskij ligger skjuten själva den märkliga slutscenen:
"Plötsligt tyckte jag mig nedanför, under fönstret se hans liv, nu redan helt och hållet i det förgångna. Det vek åt sidan från fönstret som något slags stilla gata, som Povarskajagatan. Och allra längst fram på den, ända framme vid väggen ställde sig vår stat, vår fantastiska, omöjliga stat som bryter sig in i seklen och för alltid blivit antagen i dem. Den stod där nere, man kunde ropa på den och ta den i armen. I sin påtagliga ovanlighet hade den något som påminde
om den avlidne. Bandet mellan de båda var så slående att de tycktes kunna vara tvillingar.
kultur@unt.se
Första biografin. Bengt Jangfeldt har skrivit den första biografin utanför Ryssland om Majakovskij.
Vladimir Majakovskij fotograferad av Aleksandr Rodtjenko
EN NY BOK
Bengt Jangfeldt
Med livet som insats
Vladimir Majakovskij
(Wahlström & Widstrand)
Bengt Jangfeldt
Med livet som insats
Vladimir Majakovskij
(Wahlström & Widstrand)