För två år sedan kom den första svenska utgåvan av en av Philipp Meyers romaner, ”Sonen”, ett mästerverk i sin genre och en aspirant till att utgöra Den stora amerikanska romanen. Den är en sällsynt stark episk roman som spänner över fyra generationer av en släkt i Texas. Meyer visade sig vara en berättare som är både viktig och smått omöjlig att lägga ifrån sig.
Den känslan finns också när nu hans debut från 2009 kommer på svenska. Även i ”En amerikansk förlust” är den episka berättelsen och det kollektiva fokuset tydligt, även om det här är en starkare känsla av klaustrofobi och fåfäng längtan bort, till något obestämt bättre, än i ”Sonen”. Det handlar om en liten stad i Pennsylvania där industrin fått lägga ned i skuggan av de globala kriserna. Kvar är tomma byggnader, och nästan lika tomma människor som tappat fotfästet och tron på framtiden.
Redan i första kapitlet försöker den unge Isaac English rymma efter att ha stulit sin fars besparingar. Han får med sig barndomskamraten Billy Poe, men de kommer dock inte så långt innan katastrofen slår till. De återvänder, men nu med sheriffen Harris i hälarna.
Meyer låter de olika personerna ha huvudrollen i egna kapitel. Förutom de nämnda finns Isaacs syster Grace och Poes mamma Lee med egna avsnitt. Alla har komplicerade förhållanden till varandra som påverkar utkomsten av dramat. De sprattlar alla i ödets trådar och verkar inte förmögna att ens se de eventuella öppningar man som läsare kan se. Som en fond och en riktigt blöt filt ligger hela samhällsstrukturen där. Framförallt männen har tappat sitt värde nu när de inte jobbar.
Philipp Meyer skildrar det hela utan moraliska pekpinnar. Här och var snuddar personerna vid namn som Camus och Kierkegaard, naturligtvis inte utan mening. Han visade redan här i debuten vilken duktig skildrare av USA han är. Han skönmålar inget och hans romaner ger en djupare förståelse av detta gåtfulla land. Det här är även det en roman som man bara måste fortsätta att vända blad i även om den inte riktigt når ”Sonens” storhet.
Jag vet förstås inte om Meyer läst något av John Williams (1922–94), men det känns så. Inte minst kunde ”Sonen” ha inspirerats av ”Butcher’s Crossing”, som nu kommit på svens-ka.
Skildringen av den unge frihetslängtande romantikern Will Andrews som 1870 ger sig ut på buffeljakt med några råbarkade jägare har blivit till en oerhört tät och spännande roman, som också den ger en levande och annorlunda bild av västernmyterna. Inte minst har den också mängder av livsfilosofiska betraktelser och hållningssätt. Och är välskriven som få.