För att riktigt lyckas i mediabruset med sin debut måste man antingen vara exceptionellt begåvad eller brinna så mycket för sitt ”ämne” att läsaren dras in direkt. Yaa Gyasi är det första och lyckas med det andra. Hennes episka roman ”Vända hem” är en sådan där bok man bär med sig länge efter läsningen.
Författaren är född 1989 i Ghana men växte upp i Huntsville, Alabama. Hon gick en skrivkurs i Iowa och lyckades över förväntan. Boken kom ut i USA när hon var 26 år. Sju år tog boken att skriva och hon fick förskott på lika många siffror, i dollar för den.
Om hon själv är en framgångssaga som varje författarwannabe har våta drömmar runt så är det motsatsen i hennes episka släktsaga. Den startar runt 1760 i Ghana, landet som ligger i vad som då kallades Guldkusten i Afrika. De brittiska kolonisatörerna hade anlagt en befästning på platsen och som de skickliga manipulatörer de var hade de snart identifierat hur man gjorde affärer med den infödda befolkningen. Den viktigaste ”handelsvaran” kom att bli slavar.
Det var inte britterna som startade på det hela. Slavhandeln var inbyggd i det lokala maktsystemet redan innan. Räder mellan stammarna hade redan under århundraden varit ett sätt att leva, att få makt och att öka genbanken. De vita visste dock hur man skulle underblåsa motsättningarna och lärde sig snabbt att ett stamkrig genererade många slavar att köpa in för en billig peng eller med obalanserad byteshandel. Slavarna skeppades sedan vidare och kom att inte minst bli en betydande del av USA:s svarta befolkning.
Det hela startar i Ghana med två systrar som egentligen inte vet om varandra. En av dem hamnar på slavbåten, en blir kvar. Deras historier går sedan fram till våra dagar. Berättarstilen är episk, men de enskilda ödena bränner sig kvar. Flera av dem – egentligen alla – vore värda en egen bok. För att hålla reda på dem har Gyasi föredömligt gjort ett släktträd på försättsbladet. Det är också mycket intressant att läsa hennes skildring av livet i Ghana på 1700-talet, både vad det gäller den inhemska befolkningens liv och sedvänjor och vad det betyder när de vita kommer in utifrån. Brukat att ha en ”reservhustru” på plats medan den lagvigda fann tusen mil därifrån fick stora konsekvenser, inte minst i denna roman..
Hela hennes bok är en upprättelse för de svarta. Liksom för judarna när det gäller ”Förintelsen” vilar det ett stigma över slaveriet, som om de lite hade att skylla sig själva. ”Borde man inte ha kämpat emot mer”? Yaa Gyasi ger en hel del av förståelsen från insidan. Sedan är det förstås initierade skildringar av den avskyvärda hanteringen, det är ofattbara scener hon målar upp av allt elände som drabbar de inblandade. Det är så att jag själv blir förvånad över att man behandlade slavarna så brutalt, även om jag visste det tidigare. Det är så levande här. Och med tanken på det värde man tillskrev ”lasten” så borde det förstås inte heller med tanke på det varit så. Men det ser vi ju hur mycket som helst av även idag, tänk bara trafficking.
”Vända hem” blir till en exposé över ett av mänsklighetens värsta brott, ett brott där man ännu inte gett upprättelse. Sista delen av hennes roman landar där vi har nyhetsrapporteringen i stort sett varje dag. I en ”demokrati” som USA fortsätter man förtrycket, sedan kan man hur mycket som helst ha haft en president med svarta rötter.
En av de viktigaste böcker jag läst på mycket länge. Eftersom Yaa Gyasi inte hunnit fylla 30 år ännu är hoppet stort inför framtiden.