Den tunna blå linjen
Christoffer Carlsson
(Piratförlaget)
Med ”Den tunna blå linjen” avslutar Christoffer Olsson sin hyllade serie om den trasige (fast det är väl alla) polisen Leo Junker. Denna gång har en terrorist tagit sig in i Sverige för ett attentat. Samtidigt får Junker ett brev om ett tidigare olöst mord. I bakgrunden finns som vanligt hans kriminelle barndomsvän John Grimberg. ..
Olsson visar även i denna fjärde del vilken driven stilist han är och med vilken stark psykologisk insikt han skriver förutom också med en skarp syn på samhället idag. Dessutom lyckas han få det att bli mycket spännande från första meningen till den sista. Jag kommer verkligen att sakna Junker och Grimberg.
Selfies
Jussi Adler-Olsen
Översättning: L. Jacobsen
(Albert Bonniers Förlag)
Med tidigare sju böcker har danske Jussi Adler-Olsen bjudit på spänning, humor och insikt i böckerna om Avdelning Q och dess udda personal. Som vanligt ska de lösa ”cold cases” med kommissarie Carl Mørck i spetsen. Nu inträffar nya mord som liknar ett gammalt fall och de är på förstås.
Förra året visade Adler-Olsen också sin episka bredd och stora kunskap om amerikansk politik i utmärkta ”Washingtondekretet”. Han kan som få kombinera ett flyt i skrivandet med att aldrig tappa fokus på att kommentera dagens samhälle. Han är utan vidare en av de bästa nordiska i genren.
I stoft och aska (I støv och aske)
Anne Holt
Översättning: M. Järnebrand
(Piratförlaget)
Jo, hon är nog fortfarande Nordens deckardrottning, Anne Holt. Även hon ger sig på den populära subgenren ”cold cases”. Ett gammalt fall med en förmodligen oskyldigt dömd förenas med en känd främlingsfientlig bloggares självmord. Delvis förlamade Hanne Wilhelmsen får med hjälp av unge polishjälpen Henrik Holme ta tag i detta. Holt satsar inte på spektakulära mord utan låtar de drivna karaktärsporträtten stå för spänningen. Till synes utan alla krystningar införlivar hon samhällskritiken sömlöst i berättelsen. Och det blir bara SÅ bra.
Hetta (The Dry)
Jane Harper
Översättning: J. Hallén
(Forum)
Australien är inte det första land man kommer att tänka på när det gäller deckare. Men debuterande Jane Harper är ett riktigt fynd. Hon använder den alltmer sönderbrända kontinenten som en perfekt fond till den gripande historien. Kommissarie Aaron Falk återvänder till sina barndomstrakter för att begrava bäste vännen. Det blir utgångspunkten för både ett grävande i ett kvävande förflutet och ett brännande nu. Mörka familjehemligheter, aldrig avslutade kärleksförhållanden och en klaustrofobisk miljö trots vidsträckta marker gör det till en aldrig sinande berättelse.
Mörk jord (Cold Earth)
Ann Cleeves
Översättning J. Järnebrand
(Albert Bonniers Förlag)
Ann Cleeves fortsätter att avfolka de redan karga Shetlandsöarna i sina böcker – som ju också blivit populära tv-serier. Den senaste startar med ett bokstavligt jordskred. En hel bergssida ger sig av och avslöjar på vägen ett lik i vad man trodd evar ett övergivet hus. Den sorgsne änklingen Jimmy Perez får ta tag i det, liksom sin aldrig utredda kärlek till kollegan Willow Reeves.
Som vanligt blir det en intelligent intrig, fascinerande miljö och litterär välskrivenhet. Cleeves kan sina öar (även om hon bor på det brittiska fastlandet) och hon känner så starkt för sina figurer att det smittar direkt.
Minnespusslet (Blitz)
Agnete Friis
Översättning: N. Holmqvist
(Massolit Förlag)
Hon tar ett ovanligt grepp i sin debutbok för vuxna, hyllade danska barnboksförfattaren Agnete Friis. Hon låter den socialt utslagna Ella föra ordet. Denna har skyfflats runt i socialtjänsten i nästan hela sitt liv, och när de hotar att omhänderta hennes son flyr hon, tillbaka till sitt ursprung. Där kommer de förträngda minnena tillbaka ett och ett tills en mycket skrämmande insikt står klar. Det annorlunda perspektivet är uppfriskande och Friis vet det mesta om hur man skildrar starka karaktärer. Hon låter det aldrig gå ut över spänningen och ”Minnespusslet” blir till en både omskakande och engagerande läsning.
... Får leken tåla (Liar Liar)
H J Arlidge
Översättning: L. Kamhed
(Lind & Co)
Kommissarie Helen Grace påminner en del om Anne Holts Hanne Wilhelmsen. Båda tar ut sig på – och över – gränsen i sina jobb. Grace slappnar dock av på betydligt farligare sätt. Fast det kanske behövs när hela Southampton tycks stå i lågor. En pyroman har julafton. Det är nagelbitande spännande rätt igenom. Arlidge vet hur man bygger upp en historia dramaturgiskt så man inte kan släppa den. Många olika tragiska och berörande figurer hinner passera. Och villospåren är många innan det hela kan komma till ett avslut. Men för Helen Grace fortsätter det.
Ärren vi bär
Caroline Engvall
(Kalla Kulor Förlag)
Upplägg och stilism är kanske inte helt lysande igenom, men helt okej. Ämnet tar desto starkare. Deckardebuterande Caroline Engvall skildrar hur unga flickor med självskadebeteende utnyttjas av ett helt samvetslöst nätverk. Det är vidrigt otäckt, inte minst med den verklighetsgrund som finns. Det är mycket sorg och tragik som polisen Ulrika Stenhammar och journalisten Lovisa Ling får tampas med.
Heroine
Kallentoft & Lutteman
(Bookmark)
Paret Kallentoft & Lutteman fortsätter att med mytologiska Herkules bedrifter som grund skildra Stockholms baksidor i hisnande tempo. Huvudpersonen Zack Herry ger sig ut i fiktiva förorten Stallhagen, ett slags helvete på jorden. Det är bra skriven spänning och ett och annat hinner de säga om samhällstillståndet idag.
Uppståndelsen
Buthler & Öhrman
(Lind & Co)
Om du en dag tycker att du varit hjärtlös och elak ska du läsa den här serien med psykopaten Christopher Silfverbielke och du kommer att tycka om dig själv igen. Så ond är ingen. Nu har han dykt upp igen och i hans spår lämnas döda och förstörda, allt medan hans konstgjorda charm banar väg.
Det kan bli lite mycket frossande i det hela och boken ska läsas lite i taget. Men det finns mycket att lära om sina egna svarta sidor.