Många skratt i satirisk musikal

Björn G Stenberg lät sig roas ordentligt av den svenska uppsättningen av ”Book of Mormon”.

Skruvad. Per Andersson är största behållningen i "Book of Mormon". Andra från höger duktiga Peter Gardiner och längst till höger Santha Gurah.

Skruvad. Per Andersson är största behållningen i "Book of Mormon". Andra från höger duktiga Peter Gardiner och längst till höger Santha Gurah.

Foto: Mats Bäcker

Musikalrecension2017-01-27 11:08
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trey Parker, Robert Lopez och Matt Stone ligger bakom den härliga satirserien ”South Park” så förväntningarna på musikalen ”Book of Mormon” var förstås skyhöga. Vad det gäller skratt, skickliga artister och bra inramning uppfyller den det mesta. Problemet ligger mest i att det inte riktigt bränner till i ämnet.

När musikalen sätts upp i det som man kan tycka mystiskt religiösa hemlandet USA bränner det säkert till ordentligt för väldigt många, i synnerhet mormonerna förstås. Men här i det starkt sekulariserade Sverige är satirisk religionskritik inte alls samma sak.

Udden är riktad mot all religion egentligen, med det är förstås intressant att grotta ned sig lite extra i en specifik och mormonerna har ju onekligen lite extra turer som gör dem till sittande fågel i parodiska inslag. Hela historien om hur grundaren Joseph Smith får en uppenbarelse och några guldskivor med text från ängeln Moroni, och hur det hela rullar vidare är som ett avsnitt av Monty Python som bäst. Fast nu lär ju runt 15 miljoner amerikaner och ett antal även här i landet tro på det hela. Några av dem stod till och med utanför Chinateatern efter föreställningen och överräckte kort med information om var man hittar dem.

De såg faktiskt precis ut som de i ensemblen som spelar de mormonska unga männen som skickas ut för att missionera i världen. I fokus står äldste Price och äldste Cunningham som får på sin lott att sprida sitt budskap i Uganda. De hamna i en liten fattig by där aids och en galen krigsherre är långt större problem än hur de ska kom a i åtnjutande av paradiset efter detta. Kulturkrockar och missförstånd bygger upp mycket av handlingen.

Linus Wahlgren och Per Andersson är perfekta som det omaka paret i centrum. En helylleparodisk och en smått galen. Tillsammans får de fram en mycket bra kemi och skratten är många.

Mycket är som moderna musikaler, där man imponeras av de medverkandes skicklighet at sjunga, dansa och agera samtidigt. Vad jag inte väntat, på plussidan, är att musikalen också har en hel del gripande nummer. Samantha Gurah sjunger längtansfullt om den gudomliga staden Salt Lake City i rörande ”Sal Tlay Ka Siti”. Uppsalas Peter Gardiner gör en återhållen men viktig roll som hennes far och får chansen att visa sin fina danskonst dessutom. Anton Lundqvist lyfter komiken i sin roll.

Och om musikalen inte når ända fram och biter ordentligt är det mycket värt att ta del av något som slutar i ett mycket välbehövligt budskap om samarbete och vänlighet samtidigt som den roar genomgående..

Musikal

Book of Mormon

Chinateatern, Stockholm

Regi: Per Albien