Trivsam Sällskapsresa

Musikalversionen av "Sällskapsresan" bjuder på en trivsam kväll i duktiga artisters sällskap även om musiken är snabbt glömd.

Radarpar. Sven Melander och Tomas Bolme spelar det klassiska fylleparet.

Radarpar. Sven Melander och Tomas Bolme spelar det klassiska fylleparet.

Foto: MIKAEL LINDELL BOLIN

Musikalrecension2016-09-12 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Pepes Bodega, "Jag kan flyga, jag är inte rädd", fylleskämt och återupplivningen av den då avsomnade filmkomeditraditionen satte med den milda driften med den klassiska svenska charterresan Lasse Åbergs film "Sällskapsresan" direkt som en klassiker när den kom 1980. Även de som inte sett filmen (åjo, någon finns det kanske) kan relatera till den.

Förmodligen spelade igenkänningsfaktorn och den sympatiska tonen stor roll. "Sällskapsresan" är en modern (nåja) saga där de onda får sitt straff och prinsen och prinsessan varandra. Lasse Åberg som Stig-Helmer vann allas hjärtan.

Som musikal då? Jo, det fungerar fint även om musiken inte är något man minns efteråt. Det är ju fallet även i många av klassikerna fast åtminstone en riktigt minnesvärd sång brukar lyfta dem. Bengt Palmers och Jakob Skarins musik är habil och funktionell och det är bra så, men jag kan sakna något som lyfter musikalen.

Anders Johansson axlar Åbergs mantel utan problem. Han lyckas vara precis så tafatt och charmig som han ska vara. Sven Melander gör samma roll som i filmen och lyckas 36 år senare med att inte se en dag äldre ut. Det blir främst han som får stå för det komiska och han gör det som vanligt till synes utan ansträngning.

När jag ser "Sällskapsresan" slås jag än en gång av att vi har så duktiga musikalartister i landet. De flesta som är med är inga stora namn men klara att både sjunga och agera mycket bra. Ta till exempel Frida Bergh och Nina Pressing som Majsan och Sivan, båda har stor del i att slutresultatet håller så hög klass. Norske Hans-Erik Dyvik Husby är mer typ än skådespelare som jättenallen Bramserud.

Detta i kombination med en fyndig scenografi och duktiga dansare (som även agerar i många av de mindre rollerna) gör att man inte har tråkigt en sekund trots att föreställningen har samma brister som filmen. Det är väl snällt och många av skämten kan man se komma en bra bit innan. Driften med charterresan hade absolut kunnat tas ett steg till, där finns mycket mer att ta av.

Men det är ett bra betyg ändå att både de som sett filmen och de som inte gjort det kan ha behållning av dem. En del av charmen är faktiskt att se hur man har fört över historien till scenen, det är ju alltid något speciellt att möta levande människor.

Men man behöver inte göra musikal av de övriga filmerna i serien.

Musikal

Sällskapsresan

Chinateatern, Stockholm

Ges under hösten