Emil Jensen stjärna på helgens Ordsprak

För andra året i rad bjöd Reginateatern i helgen bot mot höstdepressionen med en rejäl dos ordfyrverkeri i gestalt av den internationella poesifestivalen Ordsprak. Precis som förra året tjuvstartade evenemanget med ett poetryslam på torsdagskvällen, och fyllde sedan både fredags- och lördagskvällen med spoken word i olika tappningar. Gästande estradörer från Norge, USA, Storbritannien och Danmark blandades med svenska och pålitliga lokala förmågor som, Alma Kirlic, Kung Henry och Dag Thelander. De två sistnämnda fungerade dessutom som konferencier för var sin kväll.

Spoken word kan vara väldigt mycket, och det syntes, eller kanske snarare hördes, på Ordsprak. Uttrycken studsande levande från den ena polen till den andra: från fragilt till hårt, från sorgset till argt, från molande undertext till direkt agitation
Fredagskvällen bjöd på engelska Steve Larkin som huvudnummer, och han gjorde bra ifrån sig i en ganska rapp föreställning som i sina bästa stunder påminde om Jonas Gardell kompletterad med en luta. Det ska dock sägas att Larkin hade vissa problem att fylla scenen efter ett habilt uppträdande av Kung Henry och hans tunga kompbatteri vars kombination av skivspelare och banjo verkar fungera lite bättre för varje gång man ser dem.
Fredagens höjdpunkt var dock performanceföreställningen No Doctor for the dead, där skådespelaren Geddy Aniksdal och pianisten Anette Röde från Grenland Friteater tillsammans tolkade texter av den norske poeten Georg Johannesen. Tori Amos-doftande pianoslingor och existentiell ilska i en ruggigt fin kombination.

Det var väl tomt i stolsraderna under fredagskvällen. Möjligen hade en del av den potentiella publiken rest till Göteborg och bokmässan, och kanske stal Lars Demian på Katalin en och annan, men på det stora hela är det ändå ett underbetyg för Uppsalapubliken.
På lördagen var det tätare i salongen, antagligen i huvudsak tack vare Emil Jensens höstturnépremiär, som avslutade hela festivalen.
Emil Jensens stjärna stiger för närvarande som en raket, och han befinner sig vid en brytpunkt där det snart blir svårt att fortsätta predika om den goda människan från ett underdogperspektiv. Personligen kan jag tycka att det lätt blir överdos av den typ av anti-cynismer som Jensen framför både talande och sjungande. Men å andra sidan besitter han en nästan absolut scennärvaro som gör att han kan få nästan vad som helst att fungera. Och framförallt är han en artist som kan få sin publik att hitta fram till orden, och som sådan är han omöjlig att inte gilla.

Vid sidan av Jensen lystes lördagen upp av skotten Elvis McGonagall, som i rutig kavaj visade att den skotska dialekten vida överträffar alla andra när det gäller att uttrycka ett både underhållande och berättigat förakt inför globala missförhållanden.

Emil Jensen stjärna på helgens Ordsprak

Trots en lite dålig publiktillströmning övertygade den andra upplagan av poesifestivalen Ordsprak på Regina, konstaterar Sebastian Johans.