En komikers framfart

Men Jonas Gardell är allt annat än liten och grå. Det är först efter en stund jag förstår att både konturerna och färgerna sitter i temperamentet. Han förklarar intensivt, gestikulerar och pratar så där snabbt och överartikulerat som man känner igen från scenen. Han strösslar oavbrutet sitt språk med halsbrytande metaforer och smashar in den ena onelinern efter den andra.
-Den är som en sås som kokat ner, säger han om sin senaste show Väckelsemöte. Den är väldigt mycket bättre nu än på premiären.
Han berättar att han skalar av showen hela tiden, gör den bättre genom att göra den tightare.
-Inte genom att brodera ut alltså.

Texterna till sina shower pratar han igenom när han går fram och tillbaka i lägenheten på Södermalm i Stockholm. Sedan testar han innehållet med provföreställningar, känner av hur publiken reagerar. Och trots att han stått på estraden i tjugo år kan han inte förutsäga hur publiken kommer att reagera på skämten. Han sitter i restaurangsoffan på andra sidan bordet och drar skämt som han varit tvungen att stryka bort från Väckelseshowen. Ett av de bättre handlar om hur Jesus inte kan stiga upp till himlen nu när världsbilden ändrats, jorden är rund och har dragningskraft vilket gör att Jesus hamnar
i omloppsbana runt jorden, som en satellit och aldrig når himlen eller kan ta sig ner igen.
De första månaderna med en ny show fortsätter han leka och prova texterna mot publiken, men sedan kommer han till ett stadium när det inte går att utveckla texterna längre. Utan då handlar det om att över huvud taget orka med själv, att inte tröttna på materialet. Och det är svårare.
-I det läget måste man vara försiktig, för då kan man börja improvisera i sidled i stället. Man förlorar fokus, både på vad man säger och vad föreställningen går ut på.
Det är därför han numera skalar av föreställningen allt mer. Men improvisationen finns fortfarande där i leken med publiken.
-Jag har börjat få en förmåga att vara så där närvarande i nuet utan att jag måste underhålla mig själv hela tiden. För bara något år sedan skulle jag dessutom ha tröttnat när jag kört en föreställning så många gånger. Men det är nu jag tycker att det blir spännande.
Han är verkligen stolt över sin senaste uppsättning, Väckelsemöte.
-Den är som en trestegsraket, du kan inte stå emot den, säger han och ler.

Han talar om det där bekräftelsebehovet han en gång hade som mobbningsbarn. Att han numera fått så det räcker. Och han menar att stå på scenen inte handlar om bekräftelse längre.
-Det handlar inte om mig, jag är bara glad att få vara med, säger han med ett skratt. Det handlar om helt andra saker nu. Jag kan det här, jag är bra på att stå på scenen.
-Att gå ut på scenen är som att gå in i en ångbastu, det är en varm, fuktig lycka, säger han. Jag går in i lyckan.
Trots den erfarenhet Jonas Gardell har tycker han fortfarande att det är svårt att se sig själv på inspelningar. Hu! ropar han högt och vrider sig som en mask i restaurangsoffan. Sina böcker läser inte heller, ibland kanske någon rad och då kan han tänka "men o, det här var ju bra, vem har skrivit det här?" Eller "vem har jag snott det här i från?". Men sedan blir det för jobbigt. Han visar med en gest hur låtsasboken flyger som en projektil genom rummet.
-Och om jag bara hade kortat första delen i Ufoboken, ylar han och bankar ilsket på kuddarna i soffan.
Han syftar på Ett ufo gör entré, del två i sin delvis självbiografiska svit. Han är nöjd med böckerna, men inte just början på Ufoboken, något som han återkommer flera gånger till. Nästa år kommer del tre i trilogin om Juha, Jenny och Sävbyholm ut i handeln. Han är snart klar med manuset.
-Nu på slutet är det lustfullt att skriva. Men i början är det alltid mest långtråkigt att bara sitta där och skriva.
Den avslutande delen kommer att handla mest om Jenny. Och den delen kommer det vara minst humor i, avslöjar han.
-När blir ni färdiga med nya konserthuset förresten, frågar han plötsligt och syftar på Musikens hus.
-Uppsala har jättebra publik, men världens sämsta ställe att uppträda på.
Universitetsaulan är som en lång trappa tycker han. Det är för långt till publiken som sitter nere i en grop.

Jonas Gardell är även dramatiker. Just nu sätts hans pjäs Cheek to cheek upp i Rumänien. Tidigare var han där och såg en annan av sina uppsättnngar.
-Jag tyckte först det var så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen när jag såg det, viskar han medan han lutar sig fram över bordet som om han berättade en hemlighet.
Men pjäsen fick stående ovationer. Han insåg att det var något han inte hade förstått. Det var säkert något i den kulturella kontext den spelades i, både med pjästexten och det sättet den sattes upp. Samtliga roller spelas av yngre aktörer, även om det ska vara gamla personer. De äldre skådespelarna vågar fortfarande inte delta i pjäser som är kontroversiella på grund av Rumäniens ganska färska diktaturhistoria.
När han var och föreläste på teaterhögskolan i Rumänien satt eleverna och bara gapade.
-De hade ju aldrig sett en sån som jag, säger han. Det hade ju inte Sverige heller när jag kom hit, höll jag på att säga.

Han har även deltagit i en av den senaste tidens intensivaste mediedebatter, den om pingstpastorn på Öland, Åke Green, och hans liknelse om "homosexuella som en cancersvulst i samhällskroppen".
-Det är en komplicerad debatt. Jag har inte uttalat mig om han bör dömas eller inte, det är inte det jag tar ställning till. Men kom för allt i världen inte och påstå att det här är bra kristendom, säger han och de annars så ljusa ögonen mörknar.
-Det är så teologiskt undermåligt att han borde skämmas.
Sista ordet i den debatten är inte sagt ännu, understryker Jonas Gardell.

Nästa år när uppföljaren till Jonas Gardells bok Om Gud publiceras, då kommer det storma tror han. Den handlar om Jesus.
-Ååååhhhh, alla de där Åke Greenarna, säger han och begraver sitt ansikte i händerna.
Även i det andra pågående bokprojektet, tredje delen i Komikertrilogin, pratas det om Jesus. Jonas Gardell berättar att han dagen innan vi träffas fått till en bra mening om just Jesus. I det nyskrivna stycket diskuterar Juha och Jenny religion. Juha säger: Säkert är det där med Jesus bara sagor men ändå, om du kom hit skulle du kunna få vara min Jesus, och jag skulle kunna försöka vara din.
-Det tyckte jag var rätt bra, säger Jonas Gardell. För så är det ju.

Fotnot: Jonas Gardells Väckelsemöte gästar Universitetsaulan på lördag. Extraföreställning ges 20/4.

En komikers framfart

Han börjar med att säga att han sovit dåligt den gångna natten när vi träffas utanför en restaurang i centrala Stockholm. Han skyller på turnétiderna och att han är småbarnspappa, och han ser faktiskt rätt grå ut. Och han är mindre än jag trodde.