Det klättras och sjungs hängande i fötterna, det klängs i rep och man upphäver tyngdlagen. Nu vet publiken också varför en flygel heter som den gör. Den flyger. Som om det inte vore nog så spelar och sjunger hela ensemblen riktigt bra, inte minst då gästartisten Pernilla Andersson som trots sin omvittnade höjdskräck befinner sig högst upp i den mänskliga pyramiden samtidigt som hon levererar inlevelsefulla tolkningar av Beatleslåtar. Imponerande av henne som helhet då hon ju inte är van med den här sortens uppträdanden.
Teaterkonsert är egentligen en lite konstig benämning på det hela. Snarare är cirkuskonsert närmare sanningen. Även Björn Skifs hade med nycirkus på sin senaste konsertserie på Cirkus i Stockholm.
Någon röd tråd – förutom de otaliga rep som används – har föreställningen knappast, förutom då kan man tänka en hyllning till The Beatles. Fast egentligen hade nog det danska kompaniet som sätter upp ”Come together” kunnat ta vilken musik som helst och gjort en spektakulär show till den. Nu lånar sig paret Lennon/McCartneys musik förstås genom sin mångsidighet ovanligt bra till detta. Eftersom föreställningen är så fartfylld och omtumlande i sig så kräver den musik man känner igen. Det har gått i stort sett 50 år sedan musiken skrevs, men den står sig mycket väl. Runt 30 låtar levereras under den välmatade kvällen.
Det började lite trevande (avsiktligt förstod man efter en stund) med en omkastad och mystisk tolkning av ”Yesterday” av Lotte Andersen nästan solo. Sedan brakade det loss med hela ensemblen. Och vilken ensemble. Som ett slags blandning av commedia dell’arte, Les Misérables, gatuteater, MTV och nycirkus, alla har sina personligt tolkade stereotyper att förhålla sig till och här behärskar man dem fullt ut. Det är roligt, frustande, sexigt, överdådiga kostymeringar och ständiga överraskningar. Inte så ofta man kan säga det om varken teater eller konsert.
Inte minst är det en livsförhöjande föreställning, kanske välbehövlig nu när våren går in i ett bakslag.
Fyrishov Multihallar var ny för mig som konsertlokal, men själva hallen fungerade bra. Däremot är det ingen höjdare att betala ett rejält biljettpris och komma in i en foajé som ser ut som Östeuropa på 70-talet. Köerna rörde sig långsamt, garderoberna var en smärre katastrof och det tog ungefär hela pausen att ta sig fram till den sterilt upplysta baren. Ett rejält minus i en annars mycket fin upplevelse.