Lunchteater som trollbinder
SkĂ„despelaren Peter Bergared Ă„terkommer till Upsala stadsteater. PĂ„ tisdag Ă€r det premiĂ€r för lunchförestĂ€llningen Prins Hatt under Âjorden. Med sagans kraft vill han trollbinda publiken bakom mattallrikarna.
Peter Bergared i Prins Hatt under Âjorden.
Foto: Anders Forngren
Det hĂ€r Ă€r en recension. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
- Under förra Äret spelade jag den i samarbete med VÀstmanlands lÀnsteater. Det blev 67 förestÀllningar pÄ nio veckor, det var maxat och man blev rÀtt slut efterÄt, sÀger Peter Bergared.
DĂ„ spelades den bland annat pĂ„ skolor och pensionĂ€rshem, men Ă€ven som soppteater pĂ„ VĂ€sterĂ„s Âteater.
â PjĂ€sen fungerar bra som lunchteater. Den tar lagom tid och den har rĂ€tt ambitionsnivĂ„ med ett tillrĂ€ckligt enkelt och intressant tilltal för att passa in i den situationen.
FörestÀllningen, som har premiÀr pÄ tisdag, kommer att spelas vid 14 lunchtillfÀllen i Teaterhörnan pÄ Upsala stadsteater.
Prinsen en underordnad roll
Sagan Ă€r lite speciell. Ăven om det Ă€r en traditionell historia om en prins och en prinsessa sĂ„ har prinsen i den hĂ€r sagan en underordnad roll. Det handlar visserligen om honom, men det Ă€r prinsessan som agerar och driver historien framĂ„t.
Prinsessan blir av misstag bortgift av sin far med prinsen som lever i mörker under jorden. Hon fÄr under inga omstÀndigheter se honom. NÄgot som naturligtvis intrÀffar ÀndÄ. Vad som hÀnder sedan fÄr vara en överraskning för att behÄlla överraskningsmomentet för teaterbesökarna, men förvecklingar och förtvivlan blir det, och en ond hÀxa dyker upp.
Sagan Àr en nordisk folksaga frÄn slutet av 1800-talet, men en liknande sagotyp finns Àven nedtecknad i den grekiska sagan Metamorphoses med historien om Amor och Psyche av den romerska författaren Apuleius.
â DĂ€r Ă€r det kanske lite tydligare vad den handlar om ur ett psykologiskt perspektiv. Men om man tittar nĂ€rmare pĂ„ prinsens starka bindning till hĂ€xan Ă€r det ganska uppenbart att hon mĂ„ste vara en modersgestalt. Man ser hur ogĂ€rna mamman slĂ€pper sin son, och hur svĂ„rt det Ă€r för flickan att vinna sonen nĂ€r mamman hĂ„ller hĂ„rt i honom. Men det berĂ€ttar jag inte i förestĂ€llningen, utan det fĂ„r stĂ„ för sig sjĂ€lvt.
SvÄrt att spela kvinna
Med hjÀlp av bara en grÄ stol och ett Ànglaspel som rekvisita gestaltar Peter Bergared ensam alla karaktÀrerna, totalt ett tjugotal. Att spela kvinna tycker han Àr roligt, men svÄrt.
- Jag har lÀtt att se humorn i saker och ting, dÄ blir det lÀtt att jag skojar om kvinnor nÀr jag spelar. Det blir lÀtt sÄ att jag gör mig löjlig, men det vill inte den kvinnliga publiken se. Jag fÄr tÀnka mig för noga nÀr jag gör just kvinnoroller. Det Àr viktigt att inte göra dem vampiga eller vÄpiga.
Peter Bergared tycker om att se vuxna mĂ€nniskor fascineras av hiÂstorien nĂ€r han spelar sagor för dem.
â NĂ€r jag tittar pĂ„ den vuxna publiken sitter de som tĂ€nda ljus. Det Ă€r fantastiskt hur de lever sig in i sagans vĂ€rld, samtidigt som de har sina vuxna referenser att fundera över och jĂ€mföra med. Det var samma reaktion som i BerĂ€ttelsen om Perseus. Folk blir fascinerade av sjĂ€lva formen, att man berĂ€ttar en historia med bara sin kropp. De lĂ€gger in all sin fantasi i mitt berĂ€ttande, de skapar liksom hela berĂ€ttelsen sjĂ€lva i sina huvuden. Det Ă€r det magiska som hĂ€nder nĂ€r man sitter och berĂ€ttar en historia, precis som en bra historia i kafferummet.
Peter Bergared sÀger sig uppskatta den öppna attityden bland medarbetarna pÄ Upsala stadsteater, och att spela just lunchteater Àr nÄgot som han verkligen gillar.
- Det Àr jÀtteroligt. Folk kommer med en annan attityd, det Àr inte den högtidliga kvÀllsattityden utan lite lÀttare. Jag gillar det direkta tilltalet som blir frÄn scenen nÀr folk sitter och Àter. Det Àr angenÀmt att man sitter och pratar direkt med dem. Folk Àter och skramlar med tallrikarna. Det Àr vÀldigt avslappnat.