Först ska sägas att Orup och jag har en lång relation utan att att ha någon personlig kontakt. Vi debuterade nämligen i samma liveprogram i radio för många år sedan. Efter sändningen bestämde vi i mitt band att lägga av. Orup fick ett skivkontrakt med sitt dåvarande band Intermezzo. Sedan dess har jag förföljt honom avundsjukt och bittert med elaka recensioner.
Inte! Jag har alltid haft en stor respekt för hans popsnickrande. Intelligenta texter som inte väjer för allvarliga teman till slagkraftiga melodier kan aldrig bli fel. När man sedan sitter på en hel show på Hamburger Börs och den ena hiten efter den andra radas upp är det bara att konstatera att han har ett av de större artistskapen i Sverige under de senaste decennierna. Fast vägen var lite trög i början, jag minns en spelning i Österbybruk när han hade sitt band Ubangi och vissa i publiken kastade grus på dem.
Det gör ingen på Börsen. Orup har publiken i sin hand från inledande ”Lita aldrig på gifta män” till avslutande ”Från Djursholm till Danvikstull”. Däremellan gör han innovativa och inspirerade versioner av över tjugo av hans hits. Och hinner berätta att han snart väntar sitt femte barn och till publikens jubel säger att han är glad att inte männen föder barn, då skulle det aldrig bli några med de smärtor och försakelser det innebär.
Annars pratar han inte så mycket mellan låtarna. ”Viva la Pop” som föreställningen heter liknar inte alls den succéshow som han och Lena Philipsson hade tillsammans. Nu bygger det ”bara” på hans egna låtar i något som kan liknas vid en Las Vegasshow i det lilla formatet. Mellansnacket känns dock spontant och ärligt. Smarta lösningar gör att man med enkla medel förändrar uppställningen och stämningen på scenen.
Och det fungerar mycket bra! Inte minst för att han samlat ihop ett så bra band omkring sig. Elva personer som alla får uttrycka även sin egen personlighet. Tillsammans med Orup ger de känslan av ett gammalt familjärt gäng som känt varandra sedan länge och det betyder mycket för helheten.
Men det är förstås Orup som är stjärnan. Den popsnörige gentlemannen med grånade tinningar är långt från den valpiga värnpliktsvägrare jag träffade för länge sedan. Men att åren gått är inget som märks i hans högenergiska scenframträdande. Han har en förmåga att verka helt naturlig på scenen och kunna ta en publik. Det märks att han älskar den här musikformen som passar så bra i detta format. ”Viva la Pop” är en mycket lyckad krogshow som visar Orup från hans allra bästa sida.