Supermarket överraskar konstant

"Supermarket 2010 breder ut sig på två våningsplan och lever upp till alla förväntningar om kaosartade hängningar, materialblandning, färgexplosioner och DIY-estetik",skriver Sebastian Johans.

Foto: Fotograf saknas!

Teater & musikal2010-02-20 11:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När glassiga Market startades som en renodlad marknadsplats där konstköpare i chinchillapälsar skulle mingla sig igenom en klunga fingallerier för att snabbt och effektivt hitta ett högtstående nummer att placera ovanför spisen, eller kanske i den nyrenoverade matsalen, samlade sig de konstnärsdrivna gallerierna i Konstnärshuset och ordnade den egna Minimarket. Inte som en protest mot Markets kommersialism, egentligen, de allra flesta vill ju faktiskt ha en egen fingallerist, utan mer som ett konstaterade om att den konst som mässan i Konstakademien representerar i själva verket utgör en väldigt liten del av konstlivet. Minimarket myllrade glatt, luktade öl och knappnålar, tejp och häftmassa dominerade solklart över konventionellt borgerliga ramar när saker skulle upp på väggarna. Det var 2006 och nu, några få år senare, känns den förvuxna versionen Supermarket som en rätt behaglig tradition.

I fjol fyllde supermarkets 50 utställare hotell Clarion i Hornstull, där konferensrummens djupa heltäckningsmattor svalde flera utställare. Årets upplaga i Kulturhuset fungerar bättre, även om Clarions tråkiga rum kunde bjuda på oväntade kontraster. Men för den som rör sig från den sobra Market till surret på Supermarket behövs inga extra. De två mässorna är som kaffe med dopp och söker man sig genom bägge utan att hitta åtminstone en smula hänförelse kan man lika gärna sluta leta. Eller för all del fortsätta till nya Art Anglais på Stureplan, men om du inte har gått i gång på de två första är oddsen på att den avsevärt blekare Anglais ska fungera inte särskilt goda.

Supermarket 2010 breder ut sig på två våningsplan och lever upp till alla förväntningar om kaosartade hängningar, materialblandning, färgexplosioner och DIY-estetik. Jag blir konstant överraskad men eftersom det är precis vad jag väntar mig blir jag aldrig överraskad. I en monter ligger en performancekonstnär täckt av deg, i en annan hänger en gorillamask och kätting tillsammans med en lapp där det står att konstnären är på rast. I svenska Candylands bås står en väktare och håller ögonen på en liten teckning av Bob Dylan och några meter bort blinkar en polisbil med sönderslagen bakruta, ett verk av Christian Sievers för Luleåbaserade Kilen Art Group.

Ta en tur på mässan som first shooter-spel och gör dig av med de värsta förståsigpåarna, sätt på dig hörlurar och bli en del av en interaktiv ljudskulptur som nosar på det litterära kanon, se politisk dansvideo eller sök igenom någon kilometer montervägg och konstatera att det bland alla vilda uttryck verkar finnas en klimatmedvetenhet som antagligen kommer att ta mycket plats de närmaste åren. Stanna till hos Brickworks och förundras över Christer Chytraéus uppmärksammade, en smula sensationssökande och mycket roliga självporträtt, skapat av en bit av konstnärens egen laboratiorieodlade hud. Eller nöj dig med några timmar kontemplativ och vacker konstvideo och kanske lite samtidsfotografi. Glöm alla tankar på helhet och var glad över att möta konst från hela Norden, Tyskland, Ryssland, Holland, Polen, Serbien, Kanada och några till. Konstatera att utförandet ibland är taffligt, ofta snyggt och nästan alltid uppsluppet. Bli utmattad. Och glad.
KONST
SUPERMARKET

Kulturhuset, Stockholm
19-21 februari

2 favoriter

Dopp i grumligt vatten
Nationalgalleriet
Supermarket


Stockholmsbaserade Nationalgalleriet har fyllt sin monter med projektet Dopp i grumligt vatten, som i en på en gång hätsk och uppsluppen attack ger sig på kristdemokraten Göran Hägglund och hans populistiska utspel om elitistisk konst. Inget kunde vara mera väntat, men verket ger en fingervisning om hur verklighetsfrämmande socialministerns påhopp faktiskt är i en verklighet där 90 procent av dem som skapar landets konst dubbeljobbar för att klara sig och ändå lyckas nå ut med sin passion. Och dessutom är det oväntat lustigt att se en apa intervjua två Hägglund-masker som hävdar att landet styrs av vänstervridna konstnärer och inte av sin borgerliga regering.

Air
Reima Nurmikko
Art Anglais


Också på bleka Art Anglais finns det några höjdpunkter, bland annat några verk av Uppsalakonstnären Anna-Karin Brus och lite uppkäftighet hos Malmögalleristen Johan Berggren och Boråskollegan Jeanette Ölund. Inklämd i en trappavsats står dessutom den monumentala installationen Air av finska Reima Nurmikko, en konstruktion av stålbalkar, uppstoppade kråkor och en kompressor. Den olyckliga placeringen mördar verket, men tänker man bort omgivningen blir de väsande fåglarna, vars bröst rör sig med hjälp av kompressorn, en mäktig upplevelse av ödslighet.