Egentligen kanske det är dags att varumärkesskydda upplägget och göra franchise av det. Men det är förstås svårt att riktigt få fram karaktärerna som John Fiske och Paul Kessel är, något av en institution i Uppsalas kulturliv efter många år. De har en bra förmåga att få till närheten till publiken och göra även de mindre lyckade sakerna till sin fördel.
I senaste ”Play it Santa!” fortsätter de greppen från succéer som ”Yeah yeah yeah” och uppföljarna. Publiken får under trivsamt småprat en mängd kända låtar, filmsnuttar och komiska inslag.
Paret vet också att omge sig med rätt personer. Anna-Karin ”Ako” Nytell Oldeberg tillför mycket i den aningen ”gubbiga” omgivningen, både med sången och sin scennärvaro. Hon kan ge liv i både de mer fåniga julsångerna och stämning i de vackra. ”The Christmas song” ingav den rätta julstämningen liksom ett antal andra klassiker. Eftersom hon även i andra sammanhang gärna ägnar sig åt allsång gjorde hon det här också. Med tydligt textade skärmar kunde publiken utan svårighet hänga med.
Basisten och sångaren Grosse Grothérus likaså, hans version av ”Driving home for Christmas” var riktigt bra. Den är ju annars nästan sönderspelad på radio, som en av de mest önskade sedan Chris Rea gjorde den 1986.
Övriga musiker, trummisen och trivselsnubben Björn Sjödin och klaviaturklippan Hans Loelv, gör också mycket till för den otvungna atmosfären. Musikaliskt ska man heller inte glömma bort att Upplands nationalinstrument nyckelharpan förstås fanns med. Både Aki och Grosse tog sitt kulturansvar där.
Filmerna som John Fiske gör är ofta komiska höjdpunkter. Showens största skratt kom under särskilt en av dem, ska inte avslöja för mycket här dock, överraskningseffekten förhöjer det hela. Paul Kessel som Lufsen mot en uppdragen Lady från publiken var också ett bra nummer.
Eftersom John Fiske har lång erfarenhet från både svenskt och brittiskt julfirande kunde han leverera en del roliga jämförelser
Som helhet blev det lite som en levande gestaltning av ”Absolute christmas”, alla låtarna var gamla bekanta, möjligen saknades en version av ”O Helga natt”, men den görs ju överallt annars.
Gänget ordnar en trivsam kväll. Men eftersom den går i den förmenta godhetens helg kanske man kunde ha något färre skämt om Donald Trump. Det kände lite för mycket. Men annars, God Jul.