Underhållande show om popskräp

Med dunkade eurotechnohits, krystade cirkustrick och ett överflöd av slapstickhumor har Sirqus Alfon hittat ett koncept som är svårt att värja sig emot. Det började som en gatushow i Norrköping och Berlin, men sedan några år tillbaka turnerar de fyra medlemmarna runt på mer etablerade scener. Enligt egen utsago är Eurotrash, showen som möter Uppsalapubliken den här gången, anpassad för att passa teaterscener.

Det nya består främst i ett ålderdomligt datorprogram, som gestaltas på en filmduk. Programmet styr och styrs av medlemmarna och känns mer 80-tal än 90-tal. Annars ligger fokus på det senare årtiondet.

Upplägget att göra covers på låtar som redan när de kom avfärdades som kommersiell dynga är roligt. Kanske för att musiken ligger för nära i tiden för att ha fått riktig upprättelse, vilket flera av låtarna faktiskt förtjänar.
Att plocka poänger på att parodiera östeuropeiska musiker och hurtiga norrmän känns mindre originellt, även om det är ganska effektivt. Den inte så lilla portionen hybris kombinerat med en illa dold blyghet som frontmannen Erik Rosales representerar ger också en extra kryddblandning åt smörgåsbordet av dancehall, hiphop, pop och new rejv.

Låtar som Electric, Mr Vain, Pump up the jam och Ice ice baby avverkas i medleyform i ett rasande tempo. Ofta så fort att det blir frustrerande. Ett par alster i sin helhet skulle inte skada. Inte heller att kapa bort lite av mellanspelen som bland annat består av smålustiga problem med tekniken och halvskojiga bråk mellan medlemmarna.

Även om den röda tråden bestående av opålitliga människor kontra den opålitliga tekniken fungerar ganska bra som ram för föreställningen så är det musikdelarna som gör Sirqus Alfon riktigt sevärda. Med klistriga poprefränger som kuliss blir såväl halvdana akrobatkonster som lättköpta slapstickinslag maximalt underhållande.

Underhållande show om popskräp

Sirqus Alfons rör sig i eurotechnosfären, men konserten på Reginateatern bjöd också på oväntade inslag. Enligt Andreas Jakobsson är de bäst när de låter den dunkande musiken flöda.