En dagstidning är ju också ett slags teater. Någon har valt, skrivit - kanhända dramatiserat eller sentimentaliserat. Någon tolkar andras upprördhet och vidareförmedlar känslor och närvaro. På samma sätt kan en teater likna en tidning: genom att förmedla nyheter och insikter, skildra erfarenheter från andra länder och kulturer. Båda försöker helt enkelt förstå och förklara människor.
Upsala Nya tidning fyller aktningsvärda 125 år och firar med ett samprojekt med Uppsala stadsteater. ”Ordets makt” heter uppsättningen som endast kommer spelas ett fåtal gånger, med texter av bland andra UNT:s Ola Larsmo. På två veckor har ett drygt dussin från den fasta ensemblen repeterat in berättelsen om tidningen: 1887 en frisinnad nykomling därefter en del av historiska skeenden.
Det är lätt att bli nostalgisk enbart inför formen. Inför den snabba granskning av teman som teatergrupper än gång var så bra på. Komplett med liten budget: en scenografi av kartonger som på en gång föreställer ett tidningshus men också samtidigt ett arkiv: 125 år av nyheter, texter, notiser, reklam och politiska kriser. Meddelanden om födslar och begravningar. Öden och äventyr svischar förbi, en borttappad regnkappa och en kontaktannons från en man som hatar dans. Ett kalejdoskop mänskligt liv.
Texten innehåller poetiska kvaliteter och vardagsabsurdism. Viktigast är diskussionen om hur pressen förhåller sig till makten och tidsbundna ideologiska föreställningar. Först kvinnofrågan och därefter rasbiologin och nazismen - då man tvingas att huka sig efter statlig inrådan. Först 1942, när norska judar skickades till koncentrationsläger, bröt man tystnaden om alla vidrigheter.
Chefredaktören Axel ”Koftan” Johnsson får förkroppsliga allt det som handlar om maktutövning och politisk försiktighet. Elisabeth Wernesjö spelar honom med en härlig energi, med pipan beredd och alltid försedd med svar. Koftan var chefredaktör på UNT under ett halvt sekel - och återupplivas på slutet för debatten om medias ansvar och framtid, om klickjournalistik och urvattning.
”Ordets makt” är ibland så hastigt hoptråcklad att man ser sömmarna. Någon läser sin text från ett block, en annan kommer av sig. Man har enkla, fiffiga scenlösningar och projektioner på papplådor. Det blir mycket här och nu och vi. Det är väldigt sympatiskt.
125 år tidning - det blir mycket liv och trycksvärta. Många skandaler, många misstag och fantastiska insatser. Gång på gång håller texten fram idén om att såväl en tidning som en teater har möjligheten att förmedla andras berättelser, känslor och erfarenheter. Båda är också demokratiska nödvändigheter. Båda är experter på möten och att på en gång problematisera det till synes enkla och att göra det svåra tillgängligt. Så också denna gång. ”Ordets makt” är en intelligent tillfällighetslek och trivsam infotainment.