Inramningen är egentligen allt annat än optimal. IFU arena i Gränby visar sig nämligen vara minst en storlek för stor för Bo Kaspers Orkester den här onsdagskvällen. Läktarna på bägge långsidorna är tomma, vilket tyvärr skapar ett ödsligt intryck. Hur mycket publiken på parkett och bakre kortsidans läktare än applåderar blir det aldrig något riktigt tryck ute i den gigantiska lokalen.
Däremot råder högtryck på den stora och snyggt ljussatta scen. BKO är fullblodsproffs och ger full valuta för entrépengarna. Publiken bjuds definitivt på något mer än ännu en konsert med sina favoriter. "Allt ljus på oss" är en show med långa spelperioder på Cirkus i Stockholm och Rondo i Göteborg under de senaste året.
Nu är orkestern ute på arenaturné i likhet med många andra stora artister på senare år. Det är en påkostad produktion med snygga bilder, filmer och ljuseffekter på skärmen bakom musikerna, som är åtta till antalet. BKO med Bo Sundström (sång, gitarr), Michael Malmgren (bas), Fredrik Dahl (trummor) och Mats Schubert (klaviatur) är förstärkt med ytterligare fyra skickliga instrumentalister: Pablo Cepeda (slagverk), John-Erik Bentlöv (trumpet), Björn Jansson (saxofon) och Robert Östlund (gitarr).
Bo Sundström sköter det mesta av snacket och är hur bekväm som helst i den rollen. Här har han fått regi och hjälp med manus av rutinerade scenrävar som Hans Marklund och Anders Lundin.
Lite koreografi ingår också även om den knappast är särskilt yvig. Ni som sett den brittiska filmen ”Allt eller inget” (The full monty) vet vad jag menar. Att stillsamt ta två steg fram, två steg bak påminner med andra om rörelsemönstret i Arsenals legendariska backlinje med Tony Adams & co på 90-talet. Det funkade då och det funkar nu.
Men det är förstås musiken som står i fokus. Att BKO behärskar genrer som jazz, latino, soul, funk förutom den mer traditionella poppen har de bevisat ända sedan starten för mer än 25 år sedan. I showen bjuder de på ett tvärsnitt av sin imponerande låtkatalog utan att det känns so
m en greatest hits-kavalkad. Att dela in musiken i olika avdelningar är ett smart grepp. Jazzklubben och Kubautflykten är charmiga, liksom den stålblanka syntpopen med låtar som ”En sländas andetag” och ”Utan dig”.
Det hela mynnar ut i en dansant disco- och funkfest innan extranumren "Vi kommer aldrig att dö" och "Tack" avslutar en mycket generös (2 timmar och 20 minuter) musikkväll i Gränby.