Barnen får revansch

De senaste åren har elaka vuxna dykt upp i SVT:s julkalendrar. I fjolårets Skägget i brevlådan försöker en märklig sekt snuva barnen på julen, och i LasseMajas detektivbyrå från 2006 är det vuxna som tjuvar och ställer till.

Ett tecken i tiden? Är vi vuxna mer glädjelösa och skurkaktiga än någonsin? Inte vet jag, men i julkalendern får barnen hur som helst revansch. För även om de vuxna är dumma och maktfullkomliga, får barnen förstås rätt till slut och livet fylls av glädje och färg. Och en väldig massa jul.

I årets Superhjältejul heter den mörka kalenderkaraktärern Gjerta, och spelas av Eva Rydberg. Hon är ond. Nu ska barnens glädje bort, sommarlovet och husdjuren likaså. Operation skrattfritt tar vid. Tur att Supersnällasilversara och Stålhenrik finns, och kan rycka ut och hjälpa barn i nöd.

Årets julkalender blir en framgång, inte minst bland 3-7-åringarna, det är jag övertygad om. Supersnällasilversara (Sara Edwardsson) och Stålhenrik (Henrik Ståhl) ligger redan bra till hos barnen, ett igenkännandets glädje från Bolibompa sprider sig i tv-soffan. Visserligen har superhjältarna blivit pensionärer nu, fått trivselvikt och knarriga röster men Stålhenrik är lika räddhågsen som tidigare, och Supersnällasilversara lika äventyrslysten och positiv (även om det hörs ett litet knorr i soffan: va är dom ihop? Men det var dom ju inte förrut!).

Här får de också sällskap av en rad skruvade och välgjorda karaktärer som lyser upp. Gjerta till exempel. Och Ture Tvestjärt, med sin bacillskräck, rengöringsspray och ett hjärta som kanske mjuknar.
Supersnällasilversara och Stålhenrik har fått barnbarn också, Nova (Mathilda Thofte) och Vega (Kajsa Halldén) som kommer på besök. Och se där, en anledning för morföräldrarna att börja berätta om sina liv och superhjältedåd, och att kasta sig i tid och rum.

När det gäller julkalendrarna är scenografin traditionellt viktig. Ofta handlar det om att skapa så mycket julkänsla som möjligt, en sorts ultimatjul vad gäller dekorationer och stämning. Årets kalender är inget undantag, tvärtom - här har spärrarna släppt. På Julstjärnan där hjältarna bor är det jul jämt, husen är byggda av paket och det glittrar och blänker. Och så snöar det förstås.

Jag förstår tanken, man vill förmedla en härlig superduperjul - inte minst som kontrast till farliga Gjertas gråa och kala miljöer - men risken är stor att man tröttnar på allt juligt innan kalendern når fram till sista avsnittet.
Och själv får jag lite dåligt samvete. För glittret jag inte har plockat fram och adventsstjärnan jag glömde köpa.
Kanske är det meningen, en sorts uppmaning - sätt fart nu alla vuxna, dra i gång och pynta. Bli inte en elak Gjerta. Bejaka barnen. Skapa lycka.

Tänk om det vore så enkelt.

Barnen får revansch

Återigen försöker en vuxen skurk snuva barnen på julen. Ett tecken i tiden? undrar Anna Ehn som sett årets julkalender i SVT. Den blir en framgång hos barnen, är hon övertygad om.