Vägen till Saga
Vägen till SagaKajsa Grytt (text), Maja Lindén (bild)Bilderboksdebuterande Kajsa Grytt visar hur dagens barn och vuxna ofta går förbi varandra i tillvaron och förmedlar det med ett suggestivt, nyskapande språk och använder stilistiska grepp lånade ur folksagotraditionen.Det är en intressant debut som helt och hållet ställer sig på barnens sida.Astas pappa är en stressad småbarnsfar, som aldrig hinner stanna upp och se saker och ting med sitt barns ögon, eller ens lyssna på sin dotter.En dag när de som vanligt stressar till dagis med frukostmackan i handen har Asta fått nog och simsalabim, tegelväggen de just passerar förvandlas och blir mjuk som en mage.Skrämmande världAsta sugs in i väggen och hamnar i en hemlig värld, lite skrämmande, men mycket spännande. Nästan genast stöter hon på en häxtant av vilken hon får ett uppdrag: att ta sig till tornet där en ensam flicka bor. Asta ger sig in i äventyret och består alla prövningar.Hon är modig, snabb och klok och tar sig genom den fantasieggande kloakmiljön fram till flickan, Saga. De blir genast vänner och på barns sätt glömmer de tid och rum när de leker.Ångerfull faderTill slut hör Asta någon som gråter långt borta och det är naturligtivs den ångerfulle fadern som letat och letat efter sin Asta.När de äntligen möts igen bär pappa henne på armen och lyssnar på henne hela vägen hem.Endast en färgIllustrerande Maja Lindén arbetar genomgående med endast en färg per illustration. Men färgerna har olika nyanser. Det förstärker visserligen den trolska stämning texten bygger upp. Men känns lite väl dystert och enahanda.Att läsa Vägen till Saga ger barnen ett spännande äventyr och de vuxna en viktig tankeställare.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
|