– Jo, det är lite mycket, det var inte riktigt tänkt så från början men nu är det bara roligt, säger han när UNT tar en pratstund med honom.
Det är alltså onsdag 25 maj som han spelar på Katalin, med inte mindre än tre ensembler. Det hela är tänkt som en releasefest för debutalbumet i eget namn, ”Finally!”. För dem som följt alla hans olika projekt genom åren kan det komma som en överraskning att det är det första han gör i helt eget namn.
– Det är därför den heter just ”Finally!”, äntligen, säger han
På onsdag gör han ett set med musik från albumet och han har lyckats få med alla tre gitarristerna som medverkar, Thomas Arnesen, Erik Söderlind och Samuel Hällkvist samt trummisen Daniel Olsson.
– Bara så roligt att alla kunde.
I set nummer två spelar han med sin ”vanliga” grupp, Trinity, tillsammans med trummisen Al Djeridi och trumpetaren Karl Olandersson. Som avslutning blir det ett nytt koncept där Hellkvist tillsammans med pianisten Micke Skoglund, sångaren Claes Jansson och trummisen Jocke Ekberg från Trio X hyllar nyligen avlidne Kjell Öhman.
– Kjell var tillsammans med Pierre Swärd en av mina stora förebilder så det ska bli riktigt roligt, även om det är för en sorglig orsak.
Det var i uppväxtorten Borlänge orgellivet började. Andreas Hellkvist hade sporadiskt ägnat sig åt pianospelande men då han hörde likaledes dalmasen Pierre Swärd gå loss på sin Hammond under en konsert som det sade klick (i mer än en bemärkelse som alla Hammondälskare vet).
– Det var en sådan där enskild händelse om ändrar kursen på livet. Efter det visste jag att det var orgeln som var mitt liv.
Studier i datakunskap tog honom till Uppsala 1996 och på den vägen är det. Just nu har han något slags tjänstledighet från datajobbet för att ro projekten i land.
Han är en hängiven Hammondentusiast men kan till nöds spela på en digital variant. På plattan är det dock ”the real thing”. Han tillhör också de som spelar basfunktionen i de band han är med, något som för en utomstående ofta verkar akrobatik.
– Äh, man kommer in i det.
De som gått på Sirius innebandymatcher tidigare har kunnat höra hans ”hockeyorgel”, något som tyvärr försvunnit, till sorg även för ett hängivet Storvretafan som undertecknad. Det är bara att hoppas att det kommer tillbaka.
Att han själv gör det i ett otal andra sammanhang är dock helt klart. Och, Grattis!