På lördag 30 oktober är det urpremiär för "De förlorade hjältarnas land" på Uppsala stadsteaters lilla scen. Bakom föreställningen står dramatikern och regissören Jonas Österberg Nilsson. Han är sedan länge välbekant med Salomon August Andrées, Knut Frænkels och Nils Strindbergs misslyckade försök att med luftballong färdas över Nordpolen sommaren 1897.
– Händelserna fascinerar på många sätt. Många har intresserat sig för själva gåtan, varför dog de? Men det som fick mig att börja skriva var situationen de hamnade i, att plötsligt befinna sig i ett totalt öppet och öde landskap utan kontakt med omvärlden. Klaustrofobiskt fast tvärtom.
Han har försökt sätta sig in i vad de tre männen måste ha tänkt när den gasfyllda luftballongen Örnens gondol slutgiltigt slog i packisen för att aldrig mer lyfta.
– Först har vi alla fysiska umbäranden – kyla, iskallt vatten, brännande solljus, isbjörnar. Utöver det måste de ha haft en fruktansvärd ångest och tänkt mörka tankar. Varför gjorde vi det? Varför avbröt vi inte expeditionen medan tid fanns? Varför hade vi ett sådant högmod? Hur kunde vi tro att vi skulle kunna besegra naturen?
Jonas Österberg Nilsson anar att det ofta rådde dålig stämning i den lilla gruppen. Troligen beskyllde trion varandra för misstag och felbedömningar i stort som smått.
– Att upprätthålla moralen i ett sådant pressat läge är naturligtvis svårt. I Andrées loggbok finns en notering: "… af hans moraliska kraft synes ej mycket vara kvar." Troligen talar han om Frænkel, men vad han syftar på är oklart. Sådana uppslag är spännande att spinna vidare på för en dramatiker. Vad menade han egentligen? Hotade de varandra, försökte de spela ut varandra, bildades pakter?
Romaner som Per Olof Sundmans "Ingenjör Andrées luftfärd" som senare blev film i regi av Jan Troell, Bea Uusmas Augustprisade bok "Expeditionen – min kärlekshistoria", radiodokumentärer – det finns gott om skildringar av expeditionen, men "De förlorade hjältarnas land" är faktiskt den första riktiga teaterpjäsen.
I Jonas Österberg Nilssons pjäs finns flera teman: de existentiella frågorna som oundvikligen dyker upp, det mänskliga högmodet, gruppdynamiken.
– Jag har inte varit ute efter att skriva en händelsedriven äventyrsberättelse om det yttre skeendet. Jag är mer intresserad av relationerna i gruppen och hur händelseutvecklingen påverkar dem.
I rollen som Andrée ses Aksel Morisse, medan rollerna som Frænkel och Strindberg görs av David Rangborg respektive Simon Reithner.
– Alla rollerna är lika stora, man kan inte säga att det finns en huvudrollsinnehavare, säger Jonas Österberg Nilsson.
Till skillnad från verkligheten skulle man kunna tillägga. Ingenjör Salomon August Andrée var en superkändis på 1890-talet och jämfördes med Christofer Columbus. Medialt var han större än medlemmarna i kungahuset, enligt Jonas Österberg Nilsson
– Han lyckades få Alfred Nobel och kung Oscar II att finansiera expeditionen. Alla trodde att det skulle ge Sverige någonting om tre svenskar lyckades ta sig över Nordpolen i luftballong. Att Andrée var så uppburen tror jag medverkade till att han var villig att chansa och köra på trots varningarna. Han kunde helt enkelt tänka sig att offra sig själv och två andra människor för att nå den eventuella framgången.