2006 iscensatte Uppsala stadsteater Ola Larsmos dokumentärpjäs om det så kallade Bollhusmötet, 1939, då en majoritet av de närvarande studenterna sade nej till att Sverige skulle ta emot tio judiska flyktingar från Nazityskland. I vår, troligen i februari, sätts pjäsen upp igen, och det med hänvisning till dagen politiska situation.
- När vi på teatern har diskuterat vilka ämnen som känns intressanta så har vi återkommit till frågan om vilka som egentligen är välkomna här – det känns som att det blir mer och mer obehagligt för varje dag, säger Linus Tunström som är chef för Uppsala stadsteater.
Beslutet om att sätta upp fattades strax innan det blev känt att statsministern kommer att kalla till nyval, men frågan kvarstår: Bör uppsättningen ses som en politisk markering?
- Tja, hur ska man egentligen svara på det, som teaterchef? På ett plan är väl allt vi gör politiskt avläsbart, och det är klart att det känns särskilt aktuellt att göra det här just nu. Men det handlar om en konstnärlig handling, att väcka ett historiskt skeende till liv som kan ge associationer till samtiden.
Linus Tunström pekar på att ”Bollhusmötet ”gestaltar strömningar hos högerradikala rörelser i den akademiska världen, något som kan läsas som en parallell till Sverigedemokraternas egen partihistoria.